Vi ska sola.

(mel: Björnen sover).

 

Vi ska sola, vi ska bada

sommarlov det är.

Skolan nu har slutat

solstolarna luta.

Bara slappa, inte rappa

bara ta det lungt.

 

Text: Maria Ersson.

 

Det var en gång en drottning som satt vid sitt fönster och sydde.

så stack hon sig i fingret och tre droppar blod föll på snön utanför.

"Ack, om jag ändå hade ett barn så vitt som snö,

så rött som blod och ett hår så svart som ebenholts!"

Året därpå gick drottningens önskan i uppfyllelse.

Hon fick en liten dotter som döptes till Snövit.

Kort därpå dog drottningen.

 

Snart gifte kungen om sig och den nya drottningen,

Snövits styvmor, ägde en förtrollad spegel.

Var morgon frågade hon:

"Spegel, spegel på väggen där,

säg vem som vackrast i landet är!"

Och var morgon svarade spegeln:

"Du, o drottning, vackrast i landet är!"

Men Snövit växte upp och blev bara vackrare

för var dag som gick.

Och så en morgon svarade spegeln:

"Du, odrottning, är vackrast i salen här,

men Snövit tusenfalt vackrare är!"

Då blev drottningen rasande av svartsjuka.

 

Hon kallade på sin jägare.

!Ta Snövit med dig ut i skogen och gör dig av med henne",

befallde hon.

"Och kom tillbaka med hennes hjärta så att jag kan se att hon är död".

 

Men jägaren som tyckte synd om Snövit lät henne springa.

I stället sköt han en hjort och tog med sig djurets hjärta

 hem till den elaka drottningen.

 

Nu var Snövit alldeles ensam i den stora, mörka skogen.

Hon var mycket rädd.

Som tur var fann hon snart de sju dvärgarnas hus.

 

De var inte hemma men hon smakade i alla fall lite av deras mat

och sedan föll hon i sömn på en av de små sängarna.

 

De sju dvärgarna blev glada när de kom hem och fann den vackra flickan.

Snövit fick gärna stanna hos dem och hon lagade mat och städade

 och skötte om dem på bästa sätt.

 

Men borta på slottet svarade spegeln

den elaka styvmodern:

"Du, o drottning, är vackrast i salen här,

men Snövit hos dvärgarna ännu vackrare är!"

Hon förstod då att jägaren lurat henne och att Snövit levde.

Hon gav sig genast iväg till dvärgarnas hus,

förklädd till en gammal gumma.

Där drog hon en förgiftad kam igenom Snövits hår.

Snövit föll omkull och låg som död på golvet.

Men dvärgarna tog genast ut kammen när de kom hem

 och väckte henne åter till liv.

 

Var dag måste dvärgarna slita hårt i gruvan.

"Lås dörren och släpp inte in någon när vi är borta", varnade de henne.

Och snövit lovade att göra som de bad om.

Men borta på slottet sa den förtrollade spegeln

alltjämt samma sak:

"Du, o drottning är vackrast i salen här,

men Snövit hos dvärgarna ännu vackrare är!"

Rasande begav sig styvmodern då på nytt till det lilla huset.

 

Denna gång hade hon med sig ett förgiftat äpple.

Hon knackade på.

Snövit vågade knappt öppna fönstret,

men gumman lockade henne ändå att ta

 en liten tugga av äpplet.

Och i detsamma föll Snövit död ner.

 

Dvärgarna blev mycket ledsna när de kom hem.

De gjorde allt för att väcka Snövit till liv igen,

men det var omöjligt.

Då lade de henne i en glasskista som de höll vakt

över både natt och dag.

 

Där låg Snövit lika skön som förrut.

Det såg ut som om hon bara sov.

En vacker dag kom en prins ridande förbi med sitt följe.

Han förälskade sig genast i den vackra prinsessan

 och bad dvärgarna att få ta kistan med sig.

Men en av prinsens tjänare snubblade till när han skulle lyfta kistan

 och då lossnade äppelbiten som Snövit hade svalt.

 

Snövit vaknade nu till liv igen och

snart kunde hennes och prinsens bröllop stå

med pomps och ståt.

Och de sju dvärgarna bjöds in som hedersgäster.

 

Snövit och prinsen dansade hela natten

 och sen levde de lyckliga i alla år.

 

 

Bilderna är inscannade från någon förskola.

Text: Bröderna Grimm.

 

Livets - MENING.

Det finns en mening
med människans liv,
liksom våren kommer
åter och åter.

 

Det finns en mening
med människans liv,
liksom mirakel och under
när ett barn kommer till världen.

 

Det finns en mening

med människans liv,
ett svar på frågor
om mönster och sammanhang.

 

Det finns en mening med jordelivet,
möjlig att ana.

- aldrig i förhand, som färdigt facit
- alltid och endast med tidens gång.

 

Det finns en Större Tanke,
Ett evigt Sammanhang,
att möta, förverkliga
Den Dagen.
Den dagen då tiden är mogen.

 

 

Vi ska bada.

(mel: Blinka lilla stjärna).

 

Vi ska bada på en strand

simma utåt och till land.

Skvätta vatten gör vi och

kanske tvekar innan dopp.

Men när vi har blött oss ner

vi skall bada mer och mer.

 

Text: Maria Ersson.

 

Sommaren är här.

(Mel: hemma på vår gård).

 

Vi springer i högt gräs

vi springer i full fräs

inga strumpor inga skor

titta där är mor.

 

Hon har kommit ut

saften bäres ut

bullar har hon också med

morfar får en sked.

 

Humlor surrar ja

alla ropar bra

vi ska fika ute där

sommaren är här.

 

Text: Maria Ersson.