Tänkvärt om barn.

  

När man arbetar med barn som jag gör, 

så får man många frågor som börjar med varför, 

och det är frågor som rör allt mellan himmel och jord.

Många gånger så får man ta sig en riktig funderare 

innan man kan lämna ett bra svar och ibland blir man helt ställd. 

Men dagens blogg ska inte handla om barnens varför, 

utan om mina egna varför!

Varför finns det så många föräldrar 

som inte sätter sina barn i första rummet vid en skilsmässa, 

utan dom väljer att ha en konflikt med sitt ex 

som tyvärr går ut över barnen?

Varför får hatet en människa att bli så bitter, 

så att dom inte kan tänka klart 

och se hur den lille mår i denna situation?

Varför skaffar man sig ett barn om man inte är beredd 

att se till barnets bästa, 

utan sätter sig själv i främsta ledet?

Dessa varför har jag fått uppleva många gånger 

under mina år inom barnomsorgen, 

men varför finns dom där?

Jag skulle önska att dessa varför kunde försvinna helt och hållet, 

men det är väl en utopi antar jag, 

men om alla som är i denna situation kunde sätta sig ner 

och fundera över vad dom gör mot de små, 

så kanske det finns ett hopp i alla fall!

Dessa rader har Vicke skrivit och jag lånade detta av han.

Och jag håller med precis vad han skriver för så här är det.