Sommardikt.

 

Visst minns vi somrarna som barn

som alltid soliga med himmel blå. 

Vartefter som vi växte upp

blev sommaren mer blöt och grå.

Somrarna när vi var barn

var jättelång, tog aldrig slut.

Nu hinner vi knappt börja den

förrän den nästan tagit slut.

Och tänk så tidigt vi gick sta'

och tog årets första dopp.

Nu räcker det att doppa tå'n

- det är för kallt för skröplig kropp.

Vi hoppade och skuttade

bland blommorna på ängen.

Nu har vi blivit tröttare

och orkar knappt ur sängen.

Fotsulan var härligt hård

efter barfotamarsch i grus och sand.

Nu har vi alltid skorna på

utom kanske på gräs ibland.

Blåbär plockade vi glatt

så hakan den blev blå av bär.

Nu plockar vi i hink och bytta

nu bara handen fläckar bär.

Pinnglass, päron och vanilj,

hörde alltid sommar'n till.

Nu dricks kaffe med avec

efter potäter och sommarsill.

Nu stundar ännu en sommar för oss

med myggor och bryggor och sommarvals.

Se till att ta för dig av värme och sol

för regnet - regnet? - minns ingen alls.

 Av: Agneta Hytteman.