Visst förlåter jag dig matte.

Visst förlåter jag dig matte.

Jag förlåter Dig, matte, för att du ljög för min uppfödare när Du köpte mig och påstod att Du skulle vara hemma och sköta mig.

Jag förlåter Dig, matte, för att Du sedan lämnade mig ensam i min otrygghet elva timmar om dagen.

Jag förlåter Dig, matte, för alla hårda ord när någon granne klagat över att jag tjutit efter Dig i min längtan.

Jag förlåter Dig, matte, för Din ilska över söndertuggade skor, möbler och kläder som jag tröstat mig med i min ensamhet.

Jag förlåter Dig, matte, för Din falska stolthet och efoism, som fått Dig att avstå från att söka ett nytt, hundvänligare hem åt mig.

Jag förlåter Dig, matte, för Din oförstående inställning till hundars liv…

Jag älskar Dig, matte

men älskar Du mig?