Magnetsaga.

Jag har väldigt många flanosagor men jag har gjort om dom till

 magnetsagor istället.

 

Tycker att flanot sitter så dåligt när man sätter upp dom på tavlan,

de bara ramlar ner.

 

Så därför kör jag nu med magnet istället på whiteboard.

Funkar hur bra som helst.

 

Här kommer en saga om Kalle Banan.

 

KALLE BANAN.

 

Kalle Banan bodde i Afrika och hade ingen att leka med.

Han skaffade sig en flygande matta.

 

- Flyg, flyg till Sverige, sa han.

Han landade på sicksackvägen,

tog mattan under armen och gick gatan fram.

 

Han träffade Lisa Äppelkaka, hon ville att de skulle leka.

Kalle talade om vad han heter och varifrån han kom,

och undrade var man kunde leka i Sundsvall.

- I lekparken, svarade äppelflickan.

De tog varandra i hand och gick på de vita strecken över gatan.

De klättrade på klätterställningen en stund sedan åker de

i rutschkanan.

 

Lisa slarvade när hon klättrade upp,

så hon föll ner och slog sig,

hon blev ledsen och fick ett plåster på pannan

och blev glad igen.

 

Kalle fick syn på en boll med fina färger.

De kastade den fram och tillbaka mellan sig,

Kalle kastade iväg bollen så långt bort,

att den hamnade på en bräda med en spik på.

 

Det började pysa, efter en stund såg bollen ut så här, och sen så här.

 

Plötsligt hörde de någon som grät.

Två plommonbarn som inte hittade sin mamma.

De fick följa med Kalle och Lisa,

och de gick runt och letade,

och till slut så hittade de sin mamma.

 

Sedan blev de hungriga och Lisa sa,

att Kalle fick följa med till hennes mamma

och äta pannkaka.

 

Kalle visste inte vad pannkaka var för något.

Lisa talade om att man vispade ihop ägg,

mjölk, mjöl och salt.

Men det tyckte inte Kalle lät som det var

något han tyckte om.

Visst var det trevligt i Sverige,

men det var nog bra i Afrika också.

 

Kalle gav Lisa en kram och tyckte

det hade varit jättekul att leka med henne.

De sa hej då till varandra och hoppades att de skulle träffas

någon gång igen.

Kalle flög tillbaka till Afrika på sin flygande matta,

sen när han kom hem var han så trött

att han la sig för att sova.

 

 

Text och bild: Maria Ersson.