Dikt.

Mamma min mamma,

 se vad jag kan.
Jag går nu och hoppar lite grann
för mina vingar dom bär mej
varthän jag än vill.
Flyger dit du är
och följer ditt liv.

Fast du inte ser mej
så är jag alltid där.
Någonstans runt om dej 
i universums stora sfär.
För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind.
Tittar till dej och flyger ner
och ger en puss på din kind.

Jag samlar dina tårar och
fyller på vår brunn.
Vars vatten blir till regn
som landar på din mun.
Och tränger in i din själ
för att läka de sår.
Som gör så ont av saknaden
av att du inte får. 

Du får inte ha mej intill dej
närhelst du än vill .
Ge mej allvärldens kramar
vad jag än vill och lite till.
För du vill visa din kärlek
ge mej allt så fint.
Men mamma, din kärlek
känns från jorden och ända hit.

Jag säger stolt till de andra
små änglarna som är här.
-Titta! det e min mamma
och hon håller mej så kär.
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus.
Som du ser om natten
när det släcks i varje hus.

För jag är den stjärna
som lyser stark och klar.
Jag är ljuset inom dej
som alltid stannar kvar...