Sagan om det lilla loket.
Sagan om det lilla loket.
1. Det var en gång ett rosa litet lok som stod alldeles ensam på en station.
2. Det hade inga vagnar efter sig,
därför tyckte han inte att han var ett riktigt lok.
För ett riktigt lok ska ha vagnar att dra efter sig.
Loket bestämde sig för att åka ut och leta efter några vagnar.
Så körde han ut från stationen.
När han kört en stund fick han se en turkos vagn som var full av människor.
3. Vagnen stod ensam på spåret.
Det var ett annat lok som tappat den vagnen.
Så den bad det lilla loket att få följa med.
De kopplade samman och körde iväg.
Efter en stund kom de till en annan station
och där stod en gul vagn lastad med sten.
4. - Ingen orkar dra mig för jag är så tung, sa den gula vagnen.
- Jo! Jag är stark, sa det lilla rosa loket.
Så då kopplades den gula vagnen fast bakom
den turkosa vagnen och tåget tuffade iväg.
Vid nästa station stod en blå vagn.
5. - Oh vilket fint rosa lok, sa den blå vagnen,
med dig skulle jag vilja åka.
Så fick den blå vagnen som var lastad med brädor
kopplas fast bakom den gula vagnen.
Sen tuffade hela raden iväg.
Rätt som det var tuffade de förbi en oljevagn.
Orkar du dra mig också? Oljevagnen kopplades fast bakom den blå vagnen.
6. - Oj! Vad många vagnar du har, sa den gröna oljevagnen.
- Ja då! Koppla på bara, sa det rosa loket.
Det lilla rosa loket tuffade vidare med alla sina vagnar efter sig.
Nu var det rosa loket ett mycket lyckligt lok
för nu var han inte ensam längre.
Han var det finaste tåg som fanns.
