Mun- och ljudsagolek.

Berätta Sagan om biet tillsammans med barnen så att de

deltar i allt ljudande av hjärtats lust!

Ljudandet med /dzzzz/ stöder /r/-ljudsproduktion.

Sagan om biet.

Det var en gång ett bi som surrade (ljuda /dzzz/).

Han flög från blomma til blomma och det var

en underbart ljuvlig högsommardag.

Han landade kort på alla blommor han såg

(låtsas landa och ljuda samtidigt korta /dz/dz/dz)

för han ville samla mycket mat i sin påse.

Men nu hördes ett lustigt ljud i närheten.

Det sade (ljuda /dip/dip/dip/dip/).

"Vad kan det vara", tänkte biet och flög upp

med ett förvånat (ljuda /dzzz/).

Nu hörde han mera och mera av ljudet

(säg snabbt /daba/daba/daba/daba/) - något trummade

hårt mot blommornas blad.

Det började regna (säg dzip, dzop, dzip, dzop)!

(Ljuda /dzzz/) "Det var synd", sade biet.

"Nu får jag söka skydd."

Då hördes ett ljud (ljuda /kadam/)

Där kom nästa åsksmäll.

Regnet droppade kraftigt i vattenpölarna

(säg dzip, dzop, dzip, dzop).

Nu slutade det regna och biet kunde fortsätta sin färd.

 "Jag blev så törstig av det där", tänkte biet,

och tog sig en slurp vatten ur närmaste vattenpuss

(ljuda sörpelljud /slörp/).

Därefter fortsatte han sin flygfärd bland alla

 blommorna på ängen (ljuda /dzzzzz/).

Solen sken från en klarblå himmel igen.