Vila i frid morfar!
Min morfar dog fredagen den 14/1-2011.
Idag har det varit begravning i bydalens kapell.
Så jag hoppas han får frid där uppe i himmlen
och änglarna vakar över honom.
Och mormor är redan där och möter upp honom.
Något jag funderar över är varför
man reagerar så olika på begravningarna.
Farmor dog i november och inte en tår
fast jag var jätteledsen inombords.
Nu idag på begravningen så började jag innan det ens
hade börjat. Tårarna rann rena syndafloden
och jag har inte haft något mer med någon av dem att göra.
Umgås lika mycket så att säga.
Om ni förstår vad jag menar.
Men varför reagerar man så olika.
Min farbror gick bort i tidig ålder vid 30 ca
av en olyckhändelse och jag sörjer honom fortfarande
han var något speciellt.
Tänker mycket på han.
Men ingen tår, man börjar ju fundera om det är något fel på en ju.
Fan det är väl mer normalt att man grinar
för det är ju en kär släktmedlem som går bort.
Men åter till morfar hoppas att mormor
och du träffas där uppe och ta hand om er väl.
Älskar er alla.
