Magnetsaga - Ägget som sprack.

Ett konstigt mystiskt ensamt ägg

låg mitt i gräset kvar.

Och ingen visste någonting

om vems det ägget var.

 

Fast hönan sa: "Nej, har ni sett!

ett hönsägg ligger här.

Och jag är hönan, som ni vet

så det är mitt det där".

 

"Äh, snack"!, sa tuppen.

"Du är dum det är för stort för dig".

"Det är ett tuppägg säger jag

och är så klart från mig".

 

"Nej, vet ni vad, sa katten då

och ryck mig i mitt skägg.

Det syns ju tydligt att det är

ett vanligt kisseägg".

 

"Oj, skällde hunden, har man hört

ett ägg ifrån en katt!

Det hörs då klart och tydligt nu,

att kattstackarn har fått fnatt".

 

Men just när hunden sagt det där

sa ägget självt: Karack!

Och här på bilden kan du se,

att mitt itu det sprack.

 

Ej kom ur ägget någon katt,

ej höna eller tupp.

Det var en näpen ankunge

som nyfiket dök upp.

 

Ankungen sa: "Nu är jag här"

och klev ur skalet ut.

"Vem hämtar frukosten åt mig,

min mat har tagit slut.

 

"Jo, jag" sa både katt och tupp

och hönan likaså.

"Jag håller vakt" sa hunden tryggt

så kan ni andra gå".

 

Då vände katten kvickt sig om

och lyfte högt sin svans.

"Kom tupp och höna, låt oss gå

och leta någonstans".

 

De letade små smulor bröd,

som ankor tycker om.

Och här på bilden kan du se

hur de med maten kom.

 

Så gav de ankan smulorna

som de på marken fann.

Och ankungen blev stor och

stark och frisk och tjock och grann.

 

 

 

Bilder av: Maria Ersson.

Text: Okänd.