Magnetsaga-Lillebror och lillasyster.
Lillebror och lillasyster.
Av: Bröderna Grimm.
Lillebror tog sin lillasyster i handen och
tillsammans gick de bort från den elaka
styvmodern. Framåt kvällen kom de in i en stor
skog. Där satte de sig trötta ned i ett ihåligt träd
och somnade. När de vaknade sken solen redan
varmt i skogen. ”Lillasyster”, sa lillebror, ”jag är så
törstig”. Men den elaka styvmodern var en häxa.
Hon hade följt efter barnen och förhäxat alla källor
och vattendrag i skogen. När nu barnen kom fram
till en källa, hörde de den sorla: ”Den som dricker
mitt vatten kommer att bli en tiger!”
Då ropade Lillasyster:
”Jag ber dig, lillebror,
drick inte, för då blir du en tiger och sliter mig i stycken!”
Då drack inte lillebror.
”Ja, ja,” sa han, Jag skall vänta till nästa källa”.
När de kom till den andra källan, hörde
de den sorla: ”Den som dricker av mitt vatten
kommer att bli en varg!”
Då ropade Lillasyster:
”Jag ber dig, lillebror,
drick inte, för då blir du en varg och så äter du upp mig”!
”Ja, ja,” sa han, Jag skall vänta till den tredje källan”.
Men då måste jag dricka.
Du får säga vad du vill, jag är jättetörstig”.
När de kom till den tredje källan,
hörde systern hur det porlade i den.
”Den som dricker ur mig blir ett rådjur.
Den som dricker ur mig blir ett rådjur.
Lillasyster ropade:
”Lillebror, lillebror! Jag ber dig, drick inte,
för då blir du ett rådjur och så springer du bort från mig”!
Men lillebror hade redan fallit på knä
vid den lilla källan och druckit av vattnet.
Så fort de
första dropparna rörde vid hans läppar låg ett
rådjur bredvid källan. Då grät lillasyster. Till slut
flätade hon ett rep av säv och band det om
rådjurets hals. Djupt inne i skogen kom de fram
till ett tomt hus och där stannade de. De trivdes
bra och hade lillebror bara haft sin mänskliga
gestalt, så hade de haft ett härligt liv.
Så levde de länge. Men en dag ställde landets kung
till med en stor jakt. När rådjuret hörde
jakthornen skalla ville han vara med och han bad
så länge om det, att lillasyster till slut släppte ut
honom. ”Men kom hem ikväll”, sa hon ”och för att
jag ska känna igen dig, så ropa: ’Min lillasyster,
släpp in mig!’ ”. Glad sprang rådjuret ut. Kungen
och hans jägare såg djuret, men kunde inte hinna
upp det.
På kvällen ropade rådjuret framför huset:
”Min lillasyster, släpp in mig!” Då släppte hon in
honom. Nästa dag gick jakten vidare, och åter var
rådjuret med. Men den här gången blev det lätt
sårat i benet och kunde bara springa långsamt. Då
smög sig en jägare efter och såg hur det blev
insläppt i huset, och han berättade allt för kungen.
På tredje dagen befallde han jägarna:
”Jaga rådjuret, men skada det inte”. Han gick själv till
huset och ropade: ”Min lillasyster, släpp in mig!”
Då öppnades dörren och kungen trädde in.
Framför honom stod en flicka som var så vacker,
att han aldrig hade sett något liknande förut. Han
såg vänligt på henne och sa: ”Vill du följa med mig
till mitt slott och bli min fru?”
”Åh ja”, svarade flickan, ”men rådjuret måste följa
med, det lämnar jag inte!” Då tog kungen dem
båda med sig till slottet. Där firades bröllopet med
stor pompa. När den elaka styvmodern fick höra
talas om barnens lycka, gav avunden och
missunnsamheten henne ingen ro. Och när
drottningen födde ett vackert gossebarn och
kungen just var på jakt, förklädde hon sig till
kammarjungfru.
Tillsammans med sin dotter dödade hon
drottningen. Sedan fick dottern lägga sig i
drottningens säng. Men när det blev midnatt,
såg barnjungfrun hur den rätta drottningen kom in.
Hon gav barnet mat och skötte om det, klappade
rådjuret och gick igen. Men en natt sa drottningen:
”Hur mår mitt barn? Hur mår mitt rådjur?
Nu kommer jag bara en gång till och sedan aldrig
mer”.
Då berättade barnjungfrun allt för kungen och
följande natt vakade han i barnkammaren.
Drottningen kom som vanligt och innan hon gick,
sa hon: ”Hur mår mitt barn? Hur mår mitt rådjur?
Nu kommer jag bara den här gången och sedan
aldrig mer”. Då ropade kungen: ”Du är min
älskade hustru!” Genom ett under återfick hon i
samma ögonblick livet.
Hon berättade för kungen om det brott som den
elaka häxan och hennes dotter hade begått och
båda brändes på bål. Så snart häxan hade blivit
förvandlad till aska, återfick lillebror sin
mänskliga gestalt. Och nu levde lillasyster och
lillebror lyckliga tillsammans till livets slut.
Bilder till sagan finns
maila mig