Grodkungen.
Grodkungen.
En gång i tiden, bodde en prinsessa som avgudade föremål av guld.
Hennes favoritleksak i världen var en gyllene boll.
Under varma dagar, gillade hon att sitta
bredvid en gammal brunn i den svala skogen, kasta bollen i luften.
En dag, slank bollen från hennes fingrar rakt ner i brunnen,
som var så djup att prinsessan inte kunde se botten.
"Oj! Jag hittar aldrig den igen!" prinsessan,
och hon började gråta.
Plötsligt, hördes en röst underifrån.
"Vad är det, vackra prinsessa? Varför gråter du?"
Prinsessan tittade runt men kunde inte se någon.
"Här nere", sa den lilla rösten.
Prinsessan tittade ner och såg en grön groda
sticka upp huvudet ur vattnet.
"Åh, det är bara du," sa hon.
"Om du måste veta, jag är upprörd eftersom
min gyllene boll föll i brunnen."
"Jag kan få den tillbaka till dig", sa grodan.
"Men vad vill du ge mig som belöning?"
Vad du än vill, groda.
Vad sägs om mina pärlor och smycken, " föreslår prinsessan.
" Eller kanske min gyllene krona? "
"Vad skall jag göra med en krona?" sade grodan.
"Men jag ska hämta din boll om du lovar
att jag kan vara din bästa vän,
och får komma till middag och sova över i ditt hus."
Okej. Du kan vara min bästa vän ", sa prinsessan.
Men i hemlighet hon tyckte grodan pratade en massa nonsens.
Grodan dök djupt ner i brunnen och återkom
snart med den gyllene bollen i munnen.
Så snart grodan tappade bollen på prinsessans fötter,
tog hon den och sprang hem, utan att ens säga ett tack.
"Vänta!" ropade grodan. "Jag kan inte springa så fort."
Men prinsessan tog ingen hänsyn till honom.
Prinsessan glömde grodan, men nästa dag,
när hon åt middag med sin familj,
hörde hon något komma krypande
Splish-splash lät det på marmortrappan på slottet.
Sedan en röst som säger, "Prinsessan, öppna dörren!"
Den nyfikna prinsessan sprang för att öppna den,
men när hon såg grodan stå där, grön och droppande,
smällde hon igen dörren i hans ansikte.
Kungen kunde höra att något var fel.
"Har en prins kommit för att få dig?" frågade han.
"Åh, nej, far. Det är bara en ful groda", svarade hon.
"Och vad vill en groda dig?" frågade kungen.
Medan prinsessan förklarade varför så knackade det på dörren igen.
"Det är jag, prinsessan," Grodkungen.
"Har du glömt vad du lovat nere vid brunnen?"
"Om du gjort ett löfte, dotter, måste du hålla det.
Släppa in honom," sade kungen.
Med ett långt ansikte, öppnade prinsessan dörren.
Grodan följde henne till bordet och sade:
"Lyft upp mig bredvid dig."
"Var inte löjlig", sa prinsessan ,
men hennes far gav henne ett sån blick så hon ändrade sig.
Stolen var inte tillräckligt hög så grodan
bad om att lyftas upp på bordet.
" Och där sa han, "Flytta din tallrik närmare
så jag kan dela din middag."
Prinsessan flyttade hennes tallrik,
men det var ganska klart att hon inte njöt av måltiden längre.
När grodan hade ätit sig mätt, sa han, "jag är trött.
Bär mig till övervåningen så jag kan sova i ditt rum."
Tanken på att dela sitt rum med den kalla fuktiga
grodan upprörde prinsessan så att hon började gråta igen.
Men konungen sade: "Ryck upp dig.
Det är inte rätt att vända ryggen till någon
som hjälpt dig när du var i trubbel,
"Ja, pappa ", sa prinsessan,
och hon omsorgsfullt plockade upp grodan med två fingrar.
När hon kom till sitt rum,
satt hon grodan nere i hörnet längst bort från sängen.
Men snart hörde hon grodan plopp ner bredvid henne.
"Jag är trött också", sa grodan.
"Lyft mig i säng, eller ska jag berätta för din far."
Så prinsessan stoppade grodan i säng,
med sitt lilla gröna huvudet vilande på en fluffig kudde.
Men när hon själv la sig i sängen,
blev hon förvånad att höra grodan snyfta tyst.
"Vad är det nu då, lilla groda?" frågade hon.
"Allt jag någonsin ville ha var en vän," sa grodan.
"Men det är klart att du inte alls gillar mig!
Så då kan jag lika gärna gå tillbaka till brunnen."
Då fick prinsessan väldigt dåligt samvete.
Hon satte sig på kanten vid grodan.
"Jag ska vara din vän", sade hon,
och den här gången menade hon det.
Så prinsessan gav honom en god natt puss på hans små gröna kinder.
Genast blev grodan förvandlad till en mycket vacker ung prins!
Prinsessan kunde inte ha varit mer förvånad eller glad.
Självklart blev prinsen och prinsessan väldigt goda vänner faktiskt.
Några år senare var de gifta och levde lyckligt.
Bilder finns till denna saga
maila mig