Saga-Det oroliga lövet.

Ja, då har man slagit sig på författarskapet då.

Ett gott försök iallafall sen får ni uttala er om det är bra eller inte:)

Enligt mig så gick det väl så där.

 

Den oroliga lövet.

 

Det var en gång ett litet
löv som började sucka och gråta,

när den milda vinden drog fram.

Och kvisten frågade:
"Vad är det, lila löv?"

Och lövet sa:

"Vinden berättade att
det en dag skulle blåsa

så att jag skulle ramla ner
och dö på marken”.

Kvisten berättade för grenen
som han växte på,

och grenen berättade det för trädet.

Och när trädet hörde det,

prasslade det till överallt,

och han skickade tillbaka orden till lövet.

"Var inte rädd.

Håll i hårt, och du skall inte gå förrän du vill."

 

Och lövet blev jätteglad och
trivdes jättebra där på grenen.

Varje gång trädet skakade
och rörde sig skakade grenarna

och den lilla kvisten och det lilla lövet
dansade upp och ner muntert,

som om ingenting någonsin
skulle kunna få den att ramla av.

 

Och så lövet hela sommaren
och till slut så var det oktober.

Och när de ljusa dagarna av hösten kom och

så såg det lilla lövet att alla löven runt omkring blev så vackra.

En del var gula och lite rosenrött, och några randiga med flera färger.

Lövet frågade trädet vad det betydde.

Och trädet sa:

 "Alla dessa blad är redo att flyga iväg,

och de har fått dessa vackra färger på grund av glädje."

 

Det lilla lövet ville också få så där fina färger,

och började växa sig mycket vacker, och när det var
mycket åt det guldiga hållet i färgen såg lövet

att trädets grenar hade inga
ljusa färger kvar, så lövet frågade:

"Men grenar! varför är
du så brun i färgen och vi i guld?"

 

"Vi måste fortsätta vårt arbete,

för vårt liv är inte över – men dina arbetsuppgifter är över", sade grenarna.

Just då kom en liten vindpust och lövet släppte taget,

utan att tänka på det, och vinden tog den och
vände den i luften om och om igen,

och virvlade det som en gnista av eld i luften,

och sedan föll det försiktigt ner under kanten på staketet,

bland hundratals andra löv, och föll i en dröm,

och lövet har aldrig vaknat upp och talat om vad han drömde om.

 

    Text: Maria Ersson.

Bilder: Goggel.