Magnetsaga-Pojkarna Igelkotts vinterskor.
Pojkarna Igelkotts vinterskor.
Det var en gång för länge sen en Igelkotts mamma
och Igelkotts pappa som hade tio bråkiga pojkar.
Och det var minsann inte så lätt alla gånger.
Om det bara hade varit fyra,
fem stycken som i vanliga igelkotts familjer.
Då hade det ju gått an.
Men TIO.
Stackars mamma Igelkott, hon arbetade från morgon till kväll,
och igelkottspappa hjälpte henne.
Fast ibland satt han förstås och tittade på sport-TV.
Det tycker många igelkottspappor om att göra.
Igelkottsmamma fick aldrig vila sig.
Hela dagarna måste hon borsta piggpälsar
och snyta trynen på alla pojkarna.
Och försöka att lära dem ett gott igelkott uppförande.
Hela sommaren hade igelkottspojkarna sprungit barfota i backarna.
Men nu var det höst, och kallt och blött och ruskigt.
Varenda dag blev det våta fötter snuva och hosta,
och fru Igelkott måste hela tiden koka fläderte åt alla tio
och ge dem granhost-tabletter.
Det var tydligt att pojkarna måste ha SKOR, innan vintern kom.
Men skor till tio pojkar med fyra tassar var,
det blev – låt mej se – mamma Igelkott räknade och räknade
och fick det till fyra tusen först.
Nej det kan inte vara sant,
så hon räknade en gång till och då blev det fyrtio och det var ju riktigt.
Men FYRTIO skor!
Var skulle hon få dem ifrån.
Håhåjaja, ett sånt bekymmer.
Så här många är fyrtio skor!
Du kan räkna dem själv.
Efter många funderingar tog hon fram ett ormskinn,
som hon hade undanlagt i sina gömmor.
Hon knöt en varm schal om huvudet,
tog skinnet och gick på besök till haren.
Han låg och viftade med öronen bland buskarna i skogsbrynet.
Vill du gnaga till fyrtio igelkott pojkskor av det här skinnet
åt mina tio pojkar till i morgon? Bad hon.
Jo vars, sa haren och lovade att det skulle han göra.
Och kvällen därpå kom han också till igelkottarnas bostad
med en bunt tillgnagda skinn under armen.
Det räckte bara till tjugo skor, sa han lite ursäcktande,
men dina pojkar får väl lära sig att gå på två ben som människorna gör.
Ja, fru Igelkott tackade så mycket för hjälpen,
tog skinnen och lunkade iväg till hackspetten,
som satt och trummade på en trädstam.
Vill du pligga ( pligga = spika ihop som man gjorde förr )
dom här skorna åt mina igelkott pojkar? Bad hon.
Och visst, visst – det gjorde hackspetten gärna.
Det ska gå som en dans, kom igen i morrrrgon,
sa han med en extra trumvirvel.
Men nästa dag talade han om
för fru igelkott att pliggarna hade tagit slut.
De räckte i alla fall till tio.
Tio skor – tio pojkar, det passar ju precis sa han.
Fru Igelkott kände sig i alla fall bekymrad.
En sko till varje pojke, hur skulle det räcka!
Kunde de kanske lära sig att gå på ETT ben var?
Hon tog vägen ned till ån och ropade på uttern,
som också strax dök upp vid stranden.
Snälla utter, bad hon artigt, vill du smörja mina tio igelkott pojkars skor
med din vattentäta pälsolja, så att de får gå torra om tassarna i vinter?
Föralldel, sa uttern vänligt.
Fru Igelkott kan få hämta skorna i morgon kväll.
Men när hon kom dit nästa kväll fick hon reda på att uttern hade
råkat tappa några skor i ån och inte fått tag på dem igen.
Det är i alla fal fem stycken kvar, sa han.
Du kan ju låta pojkarna turas om att använda dom.
Det var bara att tacka och gå.
Men igelkott mamman funderade bekymrat hela vägen hem
på hur saken skulle kunna ordnas.
Väl hemkommen ropade hon på alla pojkarna:
Nicke Ticke Pigge Tagge Vicke
Mucke Kotte Knutte Putte och Lunkentuss!!!!!!
-Nu ska ni allihop lära er att gå på FEM ben!
Ja, det var pojkarna genast med på.
Men VILKA fem ben.
Två av Knuttes och tre av
Pigges? Det blir fem.
Eller Kottes alla fyra och ett av Puttes? Det blir också fem.
Tre Nickeben kanske och två Vickeben?
Det blev ett pipande och skrikande och funderande,
så att vem som helst skulle bli yr i huvudet.
Och så många ben föreslogs och provades,
att både mamma Igelkott och alla tio pojkarna blev alldeles
uttröttade till sist.
Jag tror att vi sover på saken, sa igelkott pappan,
som blivit trött av att bara se på.
Och så sa de god natt till varandra.
God natt och sov så gott!
Sedan gick de till sängs och somnade sött.
Och de sov, så de sov, så de FÖRSOV sig nästa dag,
både pappa, mamma och alla pojkarna.
De sov hela måndagen och tisdagen med,
ja onsdag och torsdag var det likadant.
Både natt och dag snusades
det i godan ro hemma hos igelkottarna.
Ja, VET NI VAD!
De vaknade inte förrän nästa VÅR.
Mamma Igelkott hade alldeles glömt bort
att alla igelkottar sover VINTERSÖMN,
och att de inte alls behöver några skor.
FÖR NÄR DE VAKNAR OM VÅREN
ÄR DET TID ATT SPRINGA BARFOTA IGEN!!!
Maila mig om man vill ha materialet.
