Nu är den ljuvliga sommaren här
med sina blommor
och kransar.
Se ängen lyser så grön
och där
leker barnen och dansar.
Innan jag blev mamma,
lagade jag och åt varm mat.
Jag hade kläder utan fläckar
Jag kunde sitta i lugn och ro och prata i telefonen.
Innan jag blev mamma,
sov jag så länge jag önskade,
och oroade mig aldrig över hur sent jag kom i säng.
Jag borstade mitt hår och mina tänder varje dag.
Innan jag blev mamma,
städade jag mitt hus varje dag.
Jag klev aldrig över leksaker.
Jag glömde aldrig texten till vaggvisorna.
Innan jag blev mamma,
oroade jag mig aldrig för om mina växter var giftiga.
Jag tänkte aldrig på vaccinationer.
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig kräkts på, bajsats på, spottats på,
tuggats på, kissats på,
ej heller blivit nypt av små fingrar.
Innan jag blev mamma,
hade jag fullständig kontroll över mina tankar, min kropp.
Jag sov hela natten.
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig hållit hårt i ett skrikande barn,
så att läkaren kunde ta prover och ge sprutor.
Jag blev aldrig härligt lycklig över ett enkelt leende.
Jag satt aldrig uppe sent och tittade på ett sovande barn.
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig suttit med ett sovande barn i famnen,
för att jag inte ville lägga ner det.
Jag kände aldrig mitt hjärta krossas i tusen bitar,
när jag inte kunde stoppa smärtan.
Jag visste aldrig att någonting så litet,
kunde påverka mitt liv så mycket.
Jag visste aldrig att jag kunde älska någon så mycket.
Jag visste aldrig att jag kunde älska att vara mamma.
Innan jag blev mamma,
visste jag inte hur det kändes att ha hjärtat utanför kroppen.
Jag visste inte hur speciellt det kunde kännas att mata en hungrig baby.
Jag kände inte till dessa band mellan en mamma och hennes barn.
Jag visste inte att någonting så litet kunde få mig
att känna mig så betydelsefull
Innan jag blev mamma,
hade jag aldrig gått upp mitt i natten var tionde minut för att se
att allt var bra.
Jag hade aldrig känt till värmen,
glädjen, kärleken, hjärtesorgen, undret eller tillfredsställelsen
över att vara en mamma.
Jag visste inte att jag var i stånd att känna så mycket …
innan jag blev mamma.
-OKÄND FÖRFATTARE-
Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg.
Hans pappa gav honom en näve full med spik
och sa till honom att varje gång han blir arg
ska han gå bakom huset och slå i en spik i staketet.
Första dagen slog pojken in 37 spikar.
Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede
och antalet islagna spikar minskade hela tiden.
Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede än
att slå in spikar i ett staket.
Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång.
Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom
att dra ut en spik från staketet varje dag han inte blir arg alls.
Dagarna gick och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa
att det inte fanns en enda spik kvar i staketet.
Då tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet.
Där sa han till honom:
Det var bra gjort, min gosse, men titta på alla dessa hål.
Det här staketet blir aldrig mera som det har varit.
När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana här ärr.
Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen.
Det spelar ingen roll hur många gånger du ber om förlåtelse,
skadan är redan skedd.
En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag.
Vänner är i själva verket väldigt sällsynta ädelstenar.
De gör dig glad och stödjer dig i allt.
De lyssnar till dig när du har bekymmer,
berömmer dig och är alltid redo att öppna sitt hjärta för dig.
Visa för dina vänner hur mycket du bryr dig om dem.
-OKÄND FÖRFATTARE-
Ilska är ju en känsla som vi måste våga känna också,
men det är bra om den försvinner fort, eller hur?
Den här texten är av Canfield och Hansen.
Ur Chicken soup for the kid’s soul:
När jag gick på mellanstadiet,
råkade jag i en häftig diskussion med en pojke i min klass.
Jag har glömt vad det hela rörde sig om,
men jag har aldrig glömt läxan jag lärde den dagen.
Jag var övertygad om att jag hade rätt och att han hade fel,
och han var lika övertygad om att han hade rätt och att jag hade fel.
Vår lärare bestämde sig då för att lära oss en väldigt viktig läxa.
Hon tog fram oss och placerade oss framför klassen
på varsin sida om katedern.
Mitt på katedern fanns ett stort runt föremål.
Jag kunde tydligt se att det var svart.
Hon frågade pojken vilken färg föremålet hade.
Vit, svarade han.
Jag kunde inte tro mina öron, han sa att föremålet var vitt,
det var ju svart!
Det blev ytterligare en diskussion mellan min klasskamrat och mig,
denna gång om föremålets färg.
Läraren bad oss byta plats med varandra
och nu frågade hon mig vilken färg föremålet hade.
Jag var tvungen att svara vit.
Det var ett föremål med två olikfärgade sidor,
så vi hade rätt båda två!
Den dagen lärde jag mig en mycket viktig läxa.
Du måste stå i den andre personens skor
och se med den andre personens ögon
för att verkligen förstå dennes sätt att resonera.
Ha en riktigt skön och härlig
midsommarhelg
allihopa.
Med mycket dans
och med blommor och blader.
Önskar jag er en trevlig sommar.
Kram.
//Maria.