Tjena på er!

Jag har inte skrivit något om mig och mitt liv under denna vecka.

Jag har varit så otroligt trött efter helgen när vi hade Kinaträff.

Men det var jättekul och trevligt hade vi.

Och mest av allt så hade barnen det roligt och detta

gör vi för dom.

Så i veckan här så har jag tagit det lugn faktiskt och haft såna sovmornar med min dotter, tyvärr så har ju L-A jobbat denna vecka,

men nu så har vi alla ledigt. Och det är så skönt.

Idag har vi varit på begravning och Tilde fick vara med på sin första begravning. Och måste säga att hon är helt otroligt duktig.

Aldrig varit med om detta och sköter sig så bra.

 Men nu får vi hoppas att det inga fler blir än på ett tag.

 Skulle vilja säga att det blir aldrig några fler begravningar men det vi ju både jag och ni att så kommer det att vara ju.

Det är livets gång, men jag gillar faktiskt inte läget här.

I midsommar så åker vi nog och hälsa på några släktingar och vänner,

sen är det bara att ta det lugnt, tänkte vi.

Ni får höra av mig något i helgen, men kan inte säga när.

Hare bra.

Kram.

//Maria.

 Hittade detta på nätet hos Milos änglastuga.

Eftersom jag idag har varit på begravning så

kom det givetvis lite tankar på hur det blir på

andra sidan. Och tänkte på hur har min dotter det

egentligen. Själv så är jag livrädd för döden,

tycker det är så hemskt.

Men jag hoppas att Ida har det så här i allafall.

Och att hon kommer till oss i drömmarna

fast vi inte kommer ihåg det när vi vaknar.

Tyckte detta är så fint skrivet.

   

Barnen i Andevärlden!

Vad händer en baby eller ett lite barn som går över gränsen? 

Tänk på att det endast är ur fysisk synpunkt som barnet tycks dö!

En dödens ängel är närvarande vid övergången 

och själen faller i djup sömn och förs bort med ömhet och kärlek!

Barnet vaknar upp i den andliga världen 

med den Gudomliga Moderns ande vid sin sida. 

Barnet är inneslutet i hennes omsorg 

och dess eventuella rädsla lugnas.

Förberedelser har vidtagits på förhand

för dess speciella behov. 

Ofta kommer någon älskad släkting, 

en farmor eller mormor 

(eller kanske dess egen mor som kanske sover vid den tiden) 

och ger det kopior av dess favoritleksaker att leka med!

Barn som går över har ingen känsla av fysisk förlust, 

eftersom de har varit skilda från anden under bara 

en kort period  känner de sig hemma!

För dom är det som att komma till en plats 

som kommer ihåg och älskar, 

fastän dom fortfarande minns 

sina nyförvärvade föräldrar på jorden!

De uppskattar snabbt allt som gjorts för att glädja dom. 

De bor i hem i ett underbart landskap, 

leker roliga lekar och har andra förströelser!

När de blir gamla nog besöker dom skolor och andra läroanstalter.

Allt är genomsyrat av Guds kärlek 

och de har en känsla av trygghet var de än befinner sig! 

Med stor glädje upptäcker barnen och bekantar sig med

naturens värld och blir vänner med de naturandar 

som finns där och även med de många andra barnen 

som kommer över från jordelivet!

Dessutom är dom fortfarande knutna till sina föräldrar 

och besöker dom ofta när dessa är befriade under sömnen. 

Föräldrarna glömmer sedan sina drömmar om återföreningen 

och kan inte i minnet återkalla de hem dom har besökt 

på landet eller vid havet!

Barnen växer fort däröver,

tiden i andevärlden kan inte jämföra med människornas tid.

Dom som förlorat ett älskat barn genom döden 

kan vara övertygade om att dom har det bra 

och att när deras egen stund kommer 

att gå över skall återförenas med sitt barn, 

som för en kort period återtar det utseende 

dom kommer ihåg för att något främlingsskap 

inte skall uppstå när dom träffas!

Livet bortom skulle vara ofullständigt 

utan djur som vänner. 

Dom överlever också döden, 

också dom åtnjuter ett liv i frihet 

med djurens alla glädjeämnen frånsett 

att dom inte jagar eller dödar!

För dom är deras nya liv en återupprepning 

av deras gamla men fulländat och vackert i varje detalj. 

Men inte desto mindre kommer dom ihåg 

sina tidigare vänner och väntar på deras ankomst!     

 

Ha aldrig sex i trädgården! 

Visst är kärleken blind, 

men det är fan inte grannarna!

  

Dina barn tillhör dig inte de är söner och döttrar 

av själva livets längtan De kommer genom dig, 

men inte från dig och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte dina tankar, 

för de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte deras själar, 

för deras själar befinner sig i morgondagens land, 

som du inte kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem men försök inte 

att göra dem lika dig själv.

För livet går inte tillbaks och dröjer inte vid igår.

- Text av Khalil Gibran-

  

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma.

Ett barn som möter fientlighet lär sig att slåss.

Ett barn som möter fruktan lär sig försiktighet.

Ett barn som möter medömkan lär sig tycka synd om sig själv.

Ett barn som förlöjligas lär sig skygghet.

Ett barn som möter avundsjuka lär sig att avundas.

Ett barn som möter skam lär sig att känna skuld.

Ett barn som får uppmuntran lär sig självförtroende.

Ett barn som möter tolerans lär sig tålamod.

Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta.

Ett barn som blir accepterat lär sig att älska.

Ett barn som blir uppskattat lär sig att tycka om sig själv.

Ett barn som får erkännanden lär sig att det är bra att ha ett mål.

Ett barn som får vara med och dela lär sig generositet.

Ett barn som möter ärlighet och hederlighet

lär sig vad sanning och rättvisa är.

Ett barn som möter trygghet lär sig tro på sig själv och på andra.

Ett barn som möter vänlighet lär sig att världen är en bra plats att bo på.

-Okänd författare-