Magnetsaga- Hönapöna spökar.
Hönapöna spökar.
Av: Eva Funk.
1. Hönapöna har sin ”göra fintdag”.
Ut med er alla dammråttor, säger Hönapöna
Och dansar runt med sopkvasten.
Hon har städat hela dagen,
putsat fönstret, torkat bordet, vattnat
blommorna och dammat sakerna i bokhyllan.
Men oj, hon har ju glömt att sopa under sängen.
Där ser man ju ingenting, muttrar hon.
För där är mörkt som natten.
2. Har man problem måste man vara lite fiffig,
tänker Hönapöna och tejpar fast två ficklampor på sopkvasten.
Det blir alldeles ljust under sängen och Hönapöna
Hittar både ett pärlhalsband och en gammal
strumpa som varit borta länge.
Och dammråttor förstås.
Välkommen tillbaka lilla strumpan
och du också fina halsbandet, säger Hönapöna.
3. Hönapöna ser till att dammråttorna flyger ut genom dörren.
Sen får sopkvasten stanna kvar ute och vila sig mot husväggen.
Hönapöna känner sig nöjd, för nu är hela huset städat och fint.
Nästan! Sängen måste ju bäddas.
Det hade hon också glömt.
4. Först ska sängkläderna vädras.
Men när Hönapöna skakar lakanet ut genom fönstret,
kommer en stark vindpust och tar tag i det.
Lakanet flyger iväg.
Å hå, ja, ja suckar Hönapöna.
Nu måste jag ut och leta rätt på lakanet.
Å hå,ja, ja
suckar hon igen och tittar på sin sköna kudde.
I nästa stund somnar hon.
5. Hönapöna sover och sover.
Det blir kväll och det blir natt.
En skugga skymtar utanför fönstret.
O hooo! O hoooo! Låter det.
6. Hönapöna vaknar med ett ryck.
-Vad är det som fladdrar? Undrar hon förskräckt.
Bäst att gömma sig under lakanet.
Men det är ju borta!
Hon måste leta rätt på det.
Hönapöna öppnar sakta dörren…
Hoo, hoo, säger ugglan och flaxar förskräckt in i skogen
Ojjj, ojjj! fnissar Hönapöna.
Det var inte menningen att skrämmas.
7. Då hör hon något som hasar mot husväggen.
Hönapöna vänder sig om och…
ett spöke med två lysande ögon störtar emot henne.
Hjälp! ropar Hönapöna och rusar iväg.
8. Hönapöna gömmer sig bakom en stor sten.
Där känner hon sig säker en stund.
Men så börjar det röra sig i en trädtopp.
Hjälp! Nu vill jag gå hem, muttrar Hönapöna.
Och då börjar det prassla i buskarna också.
9. Men det är bara ugglan som flyger mellan träden
och hararna som hoppar bland buskarna.
Aha, det var ni som lät, pustar Hönapöna.
Så upptäcker hon håven som legat i gräset hela tiden.
Nu vet jag vad jag ska göra med spöket!
10. Hönapöna tar ett stadigt grepp om håven
och smyger fram mellan träden.
Snart hittar hon spöket.
Det ligger alldeles stilla på marken.
11. – Nu har jag dig!
ropar Hönapöna och slänger sig handlöst på marken.
Sover du? undrar Hönapöna och ruskar om spöket.
Vakna!
En lång kvast ramlar ner på marken,
en sopkvast med två lysande ficklampor.
12. Då förstår Hönapöna. Spöket är ju inte alls något spöke.
Det är ju hon själv som har gjort det.
Jag är fiffig jag, säger Hönapöna
och hänger tillbaka lakanet över kvasten.
Och mitt i natten, medan ugglan tittar på,
Dansar Hönapöna
en spökdans med sin egen sopkvast.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilder finns.
Maila mig om ni vill ha materialet.