Lilla kanin och snögubben.
Lilla kanin och snögubben.
Det är vinter i Skogsgläntan. Vit snö täcker marken.
Det är kallt. Kaninerna måste ha
mössa och vantar på sig när de är ute.
Lille Kanin och hans syskon tycker om vintern.
Det är roligt att leka i snön.
De ska göra en snögubbe.
Först rullar de en snöboll.
Den blir större och större ju mer de rullar den.
När den är lika stor som halva Lille Kanin är den färdig.
Den ska vara nederdelen på snögubben säger Storebror Kanin.
Nu ska de rulla en till snöboll. Den gör de lite mindre.
Storebror Kanin lyfter försiktigt upp snöbollen på den första.
Med snö plattar de till runt snöbollarna så att de ska sitta
fast i varandra.
– Nu ska vi göra huvudet, säger Lille Kanin till Lillasyster Kanin.
Hon sitter i snön och tittar på.
Hon kan inte rulla snöbollar ännu.
Han tar lite snö i handen och formar den till en liten boll.
Så rullar han den på marken. När den är lagom stor
är det dags för Storebror Kanin att lyfta upp den.
Nu får Storebror Kanin stå på tå
för att nå upp och sätta huvudet på kroppen.
– Han måste ha en halsduk, säger Lille Kanin.
– Och en hatt, säger Storebror Kanin.
De går in i huset. Storebror Kanin har en extra halsduk
som snögubben kan få låna.
Pappa Kanin har en blå mössa de får ta.
Mamma och Pappa Kanin följer med ut för att titta
på snögubben.
– Men han har ju inga ögon och ingen näsa, säger Mamma Kanin.
Pappa Kanin letar upp några stenar.
Han trycker in dem i snögubbens ansikte.
De blir både ögon och en glad mun.
Sedan går han in och hämtar en morot.
Den blir snögubbens näsa.
Lillasyster Kanin klappar händerna.
Nu ser hon att det är en snögubbe.
Vad fin den är, säger hela familjen.
När snögubben är färdig vill pojkarna åka skridskor.
Familjen går ner till sjön.
Vattnet har frusit och det är tjock is på sjön.
Alla utom Lillasyster Kanin sätter på vassa medar på skorna.
Då blir skorna skridskor.
Med försiktiga steg går de ut på isen.
Det är halt och Storebror Kanin ramlar.
Det är bra att de har hjälmar på
sig så de inte slår sig i huvudet när de ramlar.
Lille Kanin stapplar fram till att börja med.
Sedan åker han bättre.
Lillasyster Kanin får åka kälke på isen.
Mamma och Pappa Kanin turas
om att dra henne.
När Lille Kanin får ont i knäna får
han sätta sig och vila på kälken.
Då blir både han och Lillasyster Kanin dragna.
Det tycker han är roligt. Det går väldigt fort.
Sedan vill Lille Kanin åka skridskor igen.
Men aj vad det gör ont.
Knäet tycker inte om att han åker skridskor.
Lille Kanin sätter sig på isen istället.
Han tittar om han ser något under isen.
Det finns ju fiskar i sjön på sommaren.
Vart är de nu?
De finns långt under isen, förklarar Mamma Kanin.
Lille Kanin tittar och tittar.
Det är svårt att se någon fisk.
Lillasyster Kanin hjälper till att titta.
– Där, säger hon och pekar.
– Var då? Lilla Kanin tittar där hon pekar.
– Där, säger Lillasyster Kanin igen och vinkar.
Lille Kanin vinkar också till fisken,
fast han inte ser den.
Storebror Kanin kommer också och tittar ner i isen för
att se fisken. Han ser den inte heller.
Nu har de blivit kalla så de går hem.
Hela familjen dricker varm morotsaft i köket.
Lille Kanin tittar ut genom fönstret på snögubben.
Han tycker precis att snögubben rör sig.
– Han vinkar! Lille Kanin blir glad och vinkar tillbaka.
Maila mig om ni vill ha materialet.