Alla kan få min UPPMÄRKSAMHET.

Många kan väcka min NYFIKENHET.

En del kan väcka mitt INTRESSE.

Några kan få min VÄNSKAP.

Få kan få min KÄRLEK.

Men bara en kan få mitt HJÄRTA.

Och det är DU.

En Kram.

Det finns något i en kram.
Den värmer om hjärtat,
den välkomnar oss hem.
Den gör det lättare att skiljas åt.
En kram är ett sätt att dela glädje och sorg
eller ett sätt för en vän att visa att dom gillar dig
för att du är du.
Kramar är till för alla som vi bryr oss om.
Från mormor till din granne eller din nallebjörn.

En kram är något fantastiskt.
Den är det perfekta sättet att visa något.
Att visa kärlek som är svår att uttrycka i ord.
Det är underligt vad en kram kan göra för välbefinnandet.
Den fungerar överallt och på alla språk.
Kramar behöver ingen utrustning,
reservdelar eller batterier...
Öppna bara dina armar och ditt hjärta...

I vått och torrt, vinter som vår.
Finns en riktig vän alltid där år efter år.
Vänner är det bästa som man har.
De finns alltid där när ingen annan finns kvar.
En riktig vän är det bästa som finns.
En riktig vän är något man alltid minns.
En riktig vän läser denna dikten just nu.
En riktig vän för mig är alltså du.

Mamma min mamma,

 se vad jag kan.
Jag går nu och hoppar lite grann
för mina vingar dom bär mej
varthän jag än vill.
Flyger dit du är
och följer ditt liv.

Fast du inte ser mej
så är jag alltid där.
Någonstans runt om dej 
i universums stora sfär.
För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind.
Tittar till dej och flyger ner
och ger en puss på din kind.

Jag samlar dina tårar och
fyller på vår brunn.
Vars vatten blir till regn
som landar på din mun.
Och tränger in i din själ
för att läka de sår.
Som gör så ont av saknaden
av att du inte får. 

Du får inte ha mej intill dej
närhelst du än vill .
Ge mej allvärldens kramar
vad jag än vill och lite till.
För du vill visa din kärlek
ge mej allt så fint.
Men mamma, din kärlek
känns från jorden och ända hit.

Jag säger stolt till de andra
små änglarna som är här.
-Titta! det e min mamma
och hon håller mej så kär.
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus.
Som du ser om natten
när det släcks i varje hus.

För jag är den stjärna
som lyser stark och klar.
Jag är ljuset inom dej
som alltid stannar kvar...

Gråt ej vid min grav.

 Jag finns ej där.
Jag finns i solens spegelblänk över havet.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.
Jag finns i höstens stilla regn.
Jag finns i vintergatans stjärnehär.
Och när du i tidig morgon
väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör.
Så gråt ej vid min grav
vi ska ses igen.

Av: Okänd.

Denna dikt fastnade jag för när jag hittade den.

Känns som det är Ida som pratar till mig.