Livet som MORMOR och FARMOR.

 

Be aldrig mormor om någonting förrän hon fått en kopp kaffe!

 

Mormödrar är bra på att sitta på golvet och leka

 men det är hemskt svårt att få upp dem på fötter igen!

 

Mormor är fantastisk!

Hon är den enda I familjen som kan hunsa med mamma ostraffat.

 

Två små uppsträckta armar – och mormors reumatism

får vänta till I morgon.

 

När ingen I hela världen förstår finns mormor till hands

med plåster på sår.

 

Mormor begär inget särskilt erkännande.

 Hon vill bara vara sig själv och göra det

 som är naturligt för en mormor:

 Älska sina barnbarn, förmedla sin livserfarenhet och få respekt,

tolerans och förståelse av sina närmaste.

 

Barnbarn är en förnyelse av livet,

 en liten bit av oss på väg in I framtiden.

 

Ett barnbarn är ett slags underverk En övertalningsmaskin.

Man kan försöka vara sträng,

 men man kan aldrig motstå deras  leende.

 Man kan svära på att  dom inte ska få någon äppelpaj,

men vem ger inte efter för ett sådant tandlöst flin!

 Man kan lova sig själv att inte köpa fler nallar åt dem,

men ingen kan konsten att trycka på rätt knapp

 lika bra som dem.

 Ett litet ryck I fingrarna, en liten kram,

 en enda tår…och så nådastöten:

 ”Snälla mormor….Jag älskar Dig”

 Då får dom hela världen……

 

Av: Okänd.

 

Tonåringens utveckling.

Tonåringens utveckling 13-19 år

 

Kroppen

Under denna period sker en kraftig omställning av hormonsystemet

hos tonåringen som innebär att puberteten sätter igång.

Det är väldigt individuellt när puberteten börjar och slutar.

Den brukar hålla på i cirka 7 år.

Flickor ligger normalt två år före pojkar.

Puberteten startar med att barnet börjar växa väldigt snabbt.

Tonåringen ger ofta ett tafatt och klumpigt intryck

då olika delar av kroppen växer olika fort.

I början av puberteten växer händerna och fötterna först.

Sedan följer armarna och benen, och slutligen växer själva kroppen.

Ökade hormoner gör också att barnet drabbas av finnar och armsvett.

Könsorganen sätter igång att utvecklas.

Hår växer fram runt könet och under armarna

och hos pojkar även i ansiktet och på bröstet.

 

För flickan innebär puberteten att den första menstruationen kommer.

Äggstockarna har nu satt igång att börja producera ägg.

Detta brukar vanligtvis inträffa mellan tolv och fjorton år,

men det händer att den kommer tidigare och även senare.

Flickans bröst börjar också växa och bröstvårtorna kan ömma.

Bäckenet blir bredare och formerna rundare och kvinnligare.

I tonåren börjar flickor också få flytningar.

Det gör att slemhinnan håller sig frisk, fuktig och fri från bakterier.

Pojkar får under puberteten inte bara hår runt kön och under armar,

utan även hår på bröstet och i ansiktet.

Ett annat tecken på könsmogenhet är när han får sädesuttömningar.

Detta sker vanligtvis på natten.

Det beror på att testiklarna utvecklas och nu börjar producerar sädesceller.

Under puberteten växer pojkens struphuvud och stämband kraftigt.

Han kommer i målbrottet och rösten förändras.

Så småningom blir även hans muskler större och överkroppen bredare.

Sömnbehovet ökar hos den äldre tonåringen

och ligger generellt på 9 timmar per dygn.

Sömnperioden förskjuts även framåt vilket innebär

att tonåringen är uppe senare och vaknar när tillfälle bjuds

först framåt förmiddagen.

 

Mentalt

Tonårstiden är generellt sätt en krävande period mentalt

och det är under den här tiden som tonåringen arbetar med

att hitta sin egen identitet.

Det blir viktigt att hitta sin egen väg att gå och formulera sina egna mål.

Det blir en svår balansgång mellan att vilja vara självständig

och samtidigt upptäcka att man är beroende.

Tonåringen behöver förbereda sig på att lämna barndomen

och bli en egen individ.

Detta leder ofta till frustration och ångest.

Tonåringen upplevs därför ofta som egoistisk, självupptagen, kritisk

och ifrågasättande.

Tonåringen är också mycket observant och känslig för att bli missförstådd.

Det blir naturligt att ta avstånd från föräldrarna

och kompisar blir viktigare än någonsin.

Tillsammans med jämnåriga utvecklar tonåringen samhörighet

med ett eget språk och vuxna placeras på behörigt avstånd.

 

Tonåringar funderar mycket kring vad som är normalt och onormalt.

Alla utvecklas i olika takt och tonåringarna jämför sig hela tiden med varandra.

Små skillnader i kroppslig utveckling mellan olika tonåringar

kan upplevas som mycket plågsamt.

Ofta dyker känslan upp av att inte duga som man är.

Hormonförändringarna i kroppen gör också att tonåringen kan

ha kraftiga humörsvängningar och pendlar snabbt mellan olika känslolägen.

Utseendet blir som sagt viktigare än förut och tonåringen

vill helst inte avvika alltför mycket från gruppen.

Som tonåring känner man sig ofta oövervinnelig

och vill gärna testa gränser, vilket kan resultera i användning

av droger, alkohol och tobak.

Under den här perioden debuterar många sexuellt.

 

Vad kan de vuxna i tonåringens omgivning göra?

Det är viktigt att vuxna visar tonåringarna att man bryr sig

och stöttar dem under denna stundtals kaotiska period,

även om de inte ger uttryck för detta.

Även om jämnåriga betyder mycket kan de aldrig ersätta det stöd

en vuxen person kan ge i form av trygghet och livserfarenhet.

Därför är det viktigt att vara tillgänglig och avsätta

tid tillsammans med sin tonåring.

Tonåringens bekymmer bör inte förringas utan tas på största allvar.

Som vuxen är det även viktigt att sätta tydliga gränser vilket

i sin tur skapar trygghet och kontinuitet

i tonåringens annars kaotiska tillvaro.

Tonåringens tvära lynneskast och ibland aggressiva beteende är viktigt

att bemöta med bestämdhet och klara riktlinjer för hur man får bete sig.

De vuxna ska inte behöva finna sig i att bli behandlade hur som helst.

Denna period blir lättare att uthärda för den vuxna om man har tålamod

och inser att detta tillstånd inte är för evigt utan håller

bara på under en begränsad period.

 

 

Ja, då är man sjuk igen då.

Har så jävla ont i halsen och feber.

Så nu går man på whiskey igen

och ifs så är ju inte det något dåligt

i sig för det är ju gott,

men jag hade ju hellre jobbat måste jag säga.

 

Och hade det bara varit för halsen så

hade jag jobbat också, men den jädrans febern.

 

Varför får man feber när det ända jag har är ont i halsen,

för man får väl inte feber för att man är uppstressad.

Ja, inte vet jag iallafall.

Men hemma är jag, det vet jag iallafall

men istället vara på jobbet.

 

Nu gäller det att kurera sig så man kommer tillbaks dit.

 

Nu hägrar febernedsättande och whiskey såklart

och sängen.

 

Sovgott.

//Maria.

  

Hittade en länk hos Maria (Förskoleburken)

Hur viktigt som helst att läsa.

Jag har länkat till hon som har skrivit detta längts ner på sidan.

 

 

 Om konflikt.

 

I ett tidigare inlägg har vi undersökt hur naturliga konsekvenser kan

hjälpa barnen lära sig att kontrollera sina egna beteenden.

En fråga har uppkommit i de kommentarer som:

"Hur skall vuxna (föräldrar och lärare såväl)

hantera ett barn som är störande och hotande för andra?"

 

Det korta svaret är: Det finns inget ett rätt svar (men viss fel personer!).

Eftersom varje scenario, alla barn och alla vuxna är olika,

har rätt inställning till att omfatta en skräddarsydd blandning

 av sunt förnuft, medkänsla, fasthet och konsekvens.

Dessutom bör du överväga barnens ålder du ska hjälpa,

eftersom små barn och förskolebarn använder olika nivåer

 av kommunikation och resonemang.

Med det sagt, här är ett synsätt som jag har använt

med framgång tidigare, men återigen, det ideala "tekniken"

kommer att bero på egenskaperna hos den aktuella situationen ...

 

Först av allt, om ett barn sätter barn i fara (dvs. biter eller rivs),

är det bäst att separera dom i den situationen så lugnt som möjligt

och ta honom till ett område där han kan lugna ner sig lugnt och säkert.

Theresa, en erfaren Montessori guide gjorde så här,

la en kudde under ett bord och använde den som en lugn plats för en student.

I vissa fall kan ett över-stimulerade barn lämna platsen

helt för en liten stund.

 

Reagera på ett barns beteende på grund av ilska och panik är

ALDRIG en effektiv lösning.

Du kanske känner dig arg och frustrerad över angriparen

(jag vet att jag har!), Men situationen är inte om dig.

Hans beteende är inte en återspegling av din förmåga som förälder eller pedagog!

Han helt enkelt ber om vägledning för att hantera

en obekant erfarenhet och konstiga känslor ...

Det är en vacker lärande stund, så utnyttja det!

Du bör använda en bestämd röst att låta barnet veta att hans beteende är oacceptabelt,

men inte våld med våld!

 

Efter separerationen mellan barnen, ge aggressiva barn tid

 att sortera sina känslor medan du (eller någon annan vuxen)

se till att andra barnet inte är allvarligt skadad,

låt dem båda gråta om det behövs, och uppmana dem att andas djupt

(du kanske vill ta ett par djupa andetag själv!).

 

När angriparen har lugnat ned sig tillräckligt för att prata,

fråga honom följande frågor:

 

1) Vad gör du? (Det språk av känslor är nyckeln till att

utveckla emotionell intelligens)

 

2) Vad har hänt? (Ta hans sida av historien men inte förhastade slutsatser)

 

3) Är du redo att berätta för din vän hur du känner dig

och ta reda på hur han mår? (Om han är inte redo än,

respektera detta och låt honom veta att du ska ge honom några minuter

att samla sig innan han går att prata med sin vän. Följ med!

Om han fortfarande är ovillig att prata, bjud in honom

att sitta i en stol och han får veta att när han är redo att prata

kan han gå upp och gå med dig.)

 

Verkligen lyssna på hans svar utan att döma honom eller ogilla hans påståenden.

Det som låter trivialt att du kan vara av monumental betydelse för en fyra år gammalt barn

och kommer att fastställa hur han behandlar problem som vuxen!

 

När båda barnen är klara, bjuda in dem att sitta ner

(detta ger en icke-konfronterande inställning),

sitt med dem på deras nivå,

ge varje en svängrum att lufta sina klagomål,

och lyssna på båda sidor av historien försiktigt utan att ta ställning

(även om ett barn blev skadad).

Du kommer bli förvånad över hur många gånger jag har upptäckt

att det barn som blev skadad var den som startade grälet!

 

När du har fakta, ta reda på hur varje barn kände under ordväxlingen.

Se till att de förstår varandras känslor genom att åter ange sina känslor:

"John, säger Peter han kände sig arg när du tog trehjulingen ifrån honom."

 

Du bör också se till att angriparen förstår att fysiskt våld är aldrig ett bra val,

genom att fråga, "Hur tror du att Petrus kände när du slog honom i magen?"

Var inte rädd för att sätta honom i offrets skor genom att följa upp hans svar med,

"Hur skulle det kännas om någon gjorde det för dig?"

Om du får ett muttrade "jag vet inte" som svar, kan du lägga till,

"Jag tror att du skulle känna dig sårad och arg, precis som Peter gjorde,

eftersom ingen tycker om att bli slagen och ingen förtjänar att bli slagen."

Som alltid hålla din röst fast men lugn, eftersom onödig dramatik

från din sida kommer att göra barnen orolig.

 

Fråga sedan dem båda vad de kunde ha gjort annorlunda

för att förhindra att situationen händer.

Ibland blir dom tyst här, och detta är normalt.

Trots allt, om de visste vad det rätta valet var skulle de förmodligen

inte börjat att bråka till att börja med!

Fråga dem med en fråga vad regeln handlar om,

den gräns som bröts. "Peter, vad är regeln om att ta ett varv

med trehjulingen på lekplatsen?"

 

När den statliga regeln, om de fortfarande är osäker på vad de borde

ha gjort annorlunda, kan du ge ett par positiva och rimligt

att följa de regler för miljön

(dvs. lekplats, hem) och är lätt för barnen att komma ihåg i framtiden.

 

Aldrig göra så att två barn ska be om ursäkt till varandra innan de är redo.

En påtvingad "förlåt" lär angriparen att han kan komma undan

med någonting så länge han är villig att säga några tomma ord,

samtidigt som det nedvärderar behov och känslor av offret.

Istället för att kräva en ursäkt,

kan du be båda barnen om de mår bättre efter att ha talat

igenom saker och ting.

Eftersom det är ganska troligt att de vill bli färdig

att gottgöra med sina egna ord

(i stället för ditt snabba), kan du peka på hur underbart det är

att prata om våra problem och förstå hur den andra personen känner..

 

Du kanske skakar på huvudet och tänker,

"Hur i världen kan jag hitta tid och tålamod att gå igenom detta?" Ha tro!

Det tar verkligen bara ungefär fem minuter att gå igenom denna medling,

eftersom barn är mycket öppna och deras frågor är normalt

enkla att lösa (tack och lov!). Ibland, innan du avslutar medla

mellan innan de börjat leka igen så kan de ta varann i handen!

 

Jag har sett denna strategi fungera även för barn som är

vad man kan kalla "återfallsförbrytare".

Med konsekvens och kärlek, även det mest impulsiva barn

kan utveckla en mer fredlig metod för att hantera problemen.

Barnen använder de verktyg vi ger dem,

så uppträd mot dem på exakt samma sätt som du vill att de skall

bete sig mot varandra.

Du kommer bli förvånad över det långsiktiga resultatet!

 

Framför allt inte vara rädd för konflikter, eftersom i den ligger en fantastisk

möjlighet till tillväxt och lärande,

inte bara för barnen utan för dig och hela din familj.

 

 

Skrivet av Pilar.