Fem hungriga krokodiler i vassen låg på lur

De önskade så att de hade lite tur
De ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en röd liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

 

Fyra hungriga krokodiler i vassen låg på lur
De önskade så att de hade lite tur
De ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en grön liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

 

Tre hungriga krokodiler i vassen låg på lur
De önskade så att de hade lite tur
De ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en gul liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

 

Två hungriga krokodiler i vassen låg på lur
De önskade så att de hade lite tur
De ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en blå liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

 

En hungrig krokodil i vassen låg på lur
Han önskade så att han hade lite tur
Han ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en lila liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

 

Krokodilerna är mätta i solen är det skönt
De ligger och spanar på vattnet som är grönt
Fiskarna är glada de simmar hit och dit
Dumma krokodiler ni hittar inte hit

 

Denna text kommer från

 Fröken Flano Filosoferar:

som hon har gjort själv.

Gå in och titta på hennes sida

och jag lovar ni blir fast där

ett bra tag.

En jättebra blogg som har gett mig

mycket inspiration i sagornas värld.

 

Här kommer bilderna som jag tyvärr inte vet vart dom kommer ifrån.

Jag gör ju så att när jag hittar bilder på sagor så sparar jag ner dom

och så ligger de på någon av mina mappar tills jag får användning för dom.

 

 

 

Det var en en liten gumma, som bodde i ett litet hus, alldeles för sig själv.

Hon var alltid glad och lycklig. Hon hade bara ett stort bekymmer.

Hon kunde aldrig komma ihåg var hon hade lagt sina saker.

"Om jag lägger glasögonen i den här tekannan,

 så kommer jag säkert ihåg var jag gjorde av dem" sa hon.

 

Men när hon skulle ha glasögonen,

 hade hon glömt bort var hon hade lagt dem,

och hon måste leta överallt i hela huset,

 innan hon kom ihåg att hon hade lagt sin stickning

 i fågelholken utanför verandan.

"Jag förstår inte hur jag kunde glömma bort en sån plats" sa den lilla gumman.

"Ja,ja nästa gång får väl jag försöka fundera ut en ännu bättre plats".

Nästa gång hittade hon stickningen faktiskt-men lite för sent!

Hon hade lagt dem i ugnen.

 

En dag bestämde hon sig för att fara till marknaden.

Hon tog på sig sin bästa klänning och sin fina hatt,

hon gick ut ur huset,

stängde dörren och låste den.

"Jaha, var ska jag lägga nyckeln nu tro" sa hon.

Hon tänkte och tänkte.

"Nu vet jag" sa hon, "jag lägger den i blomkrukan".

Hon gick bort till sin lilla gamla, gamla bil.

"Jag kanske glömmer bort vilken blomkruka jag la nyckeln i" tänkte hon.

"Jag får nog lov att ställa blomkrukan på något särskilt ställe".

Och så tog den den lilla gumman blomkrukan

 och ställde den i en trälåda på veranda.

 

Men jag kanske glömmer bort vilken låda det var" tänkte hon.

"Jag måste nog ställa lådan annanstans så jag kommer ihåg den".

Lådan var tung, men den lilla gumman lyckades

 ändå kånka ut med den på gården.

Så ställde hon ner den bredvid ladugårdsdörren.

Hon såg sig omkring.

Där fanns en massa andra lådor också.

"Jag kommer nog aldrig ihåg vilken låda det är" sa hon.

"Jag måste nog ställa den på ett annat ställe".

Hon lyfte upp lådan igen och ställde den baktill på en gammal kärra,

som stod i vagnboden.

"Det där kommer jag säkert ihåg" sa hon.

 

Hon gick och satt sig i sin gamla höga bil.

Men så började hon tänka igen.

"Tänk om jag glömmer bort det där med kärran" tänkte hon.

Det är nog bäst att jag tar kärran med mig.

Och så drog hon ut kärran ur vagnboden

 och band den bakom den gamla bilen.

Men bilen orkade inte dra kärran.

"Jaha, då tar jag inte bilen då. jag sätter mig i kärran" sa hon.

 

Och kan du tänka dig!

Hon kom ihåg att hon brhövde en häst!

Hon gicki till grannen och lånade en häst.

Hon tog med sig den hem och selade på honom

 och spände honom för kärran.

Och så hoppade hon upp i kärran själv.

Hon smackade åt hästen, och så bar det av mot marknaden.

Det tog ganska lång tid att komma in till staden,

och när hon äntligen kom fram, var det alldeles fullt med människor,

som också skulle på marknaden.

"Jag undrar var jag ska binda hästen" sa den lilla gumman.

"Och jag undrar hur i all världen jag ska bära mig åt för att komma ihåg

 var jag ställde honom".

Den lilla gumman såg ut över marknadsplatsen på alla tälten,

karusellerna, gungorna och människorna.

"Jag tror faktiskt inte att jag bryr mig om det här, när allt kommer omkring" sa hon.

"En sån röra! Kors i all sin dar,

jag skulle bara tappa bort mig själv"!

 

Den lilla gumman vände hästen och klapprade hemåt.

Hon tyckte att det skulle bli underbart att se sitt lilla rara hus igen,

 och hon längtade efter en härlig kopp kaffe

 i sitt trevliga lilla kök med blommor i fönstret.

 

Hon ställde in hästen i ladugården i båset bredvid kon och gav dem båda lite hö.

Sedan stängde hon dörren och skyndade sig fram till huset.

"Å, kära hjärtanes!

Nyckeln" sa gumman.

"Var var det jag la nyckeln"?

Hon tänkte och tänkte.

Till sist kom hon ihåg blomkrukan.

Blomkrukan, "Ja" sa den lilla gumman.

"Nu kommer jag ihåg!

Men var var blomkrukan"?

Den lilla gumman tänkte och tänkte igen.

Till slut kom hon ihåg trälådan.

Men trälådan stod naturligtvis inte på plats på verandan!

Då kom hon ihåg att hon hade ställt den i kärran.

"Javisst" sa hon,

"Så dum jag är".

Hon sprang in i vagnboden.

Där stod kärran, och på kärran stod lådan,

och i lådan stod blomkrukan.

Och i den fanns det en krukväxt med blommor,

lite jord, en liten mask och ingenting annat.

Ingen nyckel!

INGEN NYCKEL!

"Å Å Å Å", sa den lilla gumman.

"Å å å å! Jag kanske stoppade den i fickan,

innan jag började undra var jag skulle gömma den!

Och kan du tänka dig- det var just vad hon hade gjort!

 

 

  

 

 

 

 

 

 

Tjingeling!

 

Ja, nu är det mycket och sena dagar och man ska hinna med så mycket.

Både på jobbet och hemma men tyvärr så får hemmet ligga

i skymundan nu.

Idag är det precis två veckor kvar att jobba innan man har

semester och det ska bli så skönt.

I hela sju veckor är man ledig och verkligen njuta med min dotter

och make.

 

Bloggen har kommit lite åt sidan denna vecka

 och även förra om jag inte missminner mig.

Tycker att allt snurrar i huvudet, så mycket är det nu,

konstigt att man inte får hjärnblödning, men det är jag

givetvis glad för att man inte har fått, men ibland

svartnar det för ögonen och då funderar man ju hur det är fatt.

 

Denna vecka så har man jobbat måndag mellan 7.30-19.00,

tisdag 8.30-17.30 torsdag entligen en tidig dag 7.00-13.00

och fredag semester för Tilde har skolavslutning.

Och det behöver hon verkligen men hon har en mamma som

hon tycker sviker henne pga att jag är på jobbet så mycket.

Inte roligt att höra men det är ju ett måste men jag förstår henne också.

 

Om ni såg ovan så skrev jag inget om onsdagen men då hade jag semester

för att L-A skulle upp till Umeå och spränga en njursten på nästan 2 cm.

Inte klokt ju.

Men det verkar som dom smulade sönder eländet efter ca 1.5 timme.

Men nu har han väldigt ont och jag hoppas verkligen att det dröjer innan han

måste spränga igen, varför inte säga aldrig mer njursten,

 men det kan man ju inte bestäma själv.

 

Idag har jag varit hos frissan och färgat håret svart med röd slingor

och jag är supernöjd.

 

Nu är det nattinatt för man ska orka upp imorgon med avlutning och allt annat.

Önskar er alla en riktgt skön helg och hoppas det blir fint väder.

 

Kram.

//Maria.

 

 

 

 

Det kom en ängel till vårt hus.

 

Det kom en ängel till vårt hus en natt
Hon gav oss visdom, och en dyrbar skatt.
Med kärleks fulla händer, vår kind hon smekte ömt.
Hon viskade som vinden, som om vi hade drömt.
Låt alla tårar torka för ert barn i natt.
Tänk att tiden han var nära är en livets skatt.
Jag lovar att vi vårdar honom ömt till det är tid,
för er att åter mötas och själarna får frid.

Okänd författare.