"Bara en hund", finns det människor som säger.
Att säga "bara" om en varelse som
kommit mig så nära, om en svans
som slår i golvet av glädje över att
höra min röst, om en nos, som
förtroligt sticks i min hand, om två
ögon som rymmer världar av tillit

och tillgivenhet.

 

Varför jag älskar hunden.

En hund struntar i alla formaliteter, läser inte för mycket,

 följer inte med vad som händer i pressen.
En hund har gott om tid, ser inte fram emot sin pensionering,

 tror inte på politiska löften, är inte offer för något statustänkande,

 retar sig inte på en dålig affär.

 En hund låter sig inte kuvas av myndigheter, är inte långsint,

 bryr sig inte om social ställning, röker inte, super inte,

 talar alltjämt sitt eget genuina och internationellt gångbara tungomål.
Därför älskar jag hunden.
              
Bo Setterlind.

Saker som hundar måste komma ihåg!

 

Jag ska inte leka tugga-sönder-leken med Husses kalsonger

 när han sitter på toaletten.

 

Soptunnan stjäl INTE våra saker.

 

Jag behöver inte resa mig upp plötsligt när jag ligger under soffbordet.

 

Jag ska inte rulla under mina saker under kylskåpet.

 

Jag måste skaka av mig regnvattnet ur min päls INNAN jag går in i huset.

 

Jag ska inte äta katternas mat, varken före eller efter de har ätit.

 

Jag ska sluta försöka hitta de få kvarvarande områden

 ren matta i huset när jag ska kräkas.

 

Jag ska inte rulla mig i döda fiskmåsar, fiskar, krabbor etc.

 

Kitty-tuggleksaker är inte mat.

 

Jag ska inte äta fler sockor och sedan lämna dem i trädgården

 när jag är färdig.

 

Blöjtunnan är ingen kakburk.

 

Jag ska inte tugga på min husses tandborste och inte säja till om det.

 

Vi har ingen ringklocka. Jag ska inte skälla varenda gång jag hör en på TV.

 

Jag ska inte stjäla min mattes trosor och dansa

 runt i hela trädgården med dem.

 

Mitt huvud hör inte hemma i kylskåpet.

 

Jag ska inte bita i konstapelns hand när han sträcker sig efter Mattes körkort.

 

 

  

Jag är väldigt kelig,
men inte f-n är jag helig.
Mycket mera bus,
och leka tafatt med en mus.
Andra hanar tål jag ej,
de kan få mycket stryk av mig, tjohej.
Vill nå´n mig reta,
då får de strax veta.
Man är inte torr,
när man ger dom ett morr.
Sen går jag upp på bakbena,
då får de skylla sig själva om de är sena.
Då hugger jag till,
och sedan de ligga still.
Reta inte mig,
för då kan jag lätt hugga dig!
HEJ HEJ !!!

   

När hundar hälsar på sina ägare eller någon anna av människosläktet,

 brukar de ofta skälla glatt, höja svansen och vifta med den

 och sedan rusa fram.

 Men det händer ibland att hunden när den närmar sig ägaren,

börjar sända ut signaler som visar att den har lägre rang än människan.

 Hunden kryper ihop, sänker sin viftande svans eller lägger sig på rygg.

 

Men när två hundar möts, beter de sig lite annorlunda.

 De poserar, närmar sig varandra sidledes och rör sig sedan i cirklar.

 De brukar sträcka sig upp på tå med spetsade öron och upplyft svans.

Hundarna nosar varandra i ansiktet och i baken för

att inhämta information om varandras kön, rang och sinnesstämning.

 Hundar som redan är bekanta ägnar mindre tid åt att lukta på varandra.

 Den hund som har högst rang blåser upp sig medan den som hamnar

längre ner på skalan kryper ihop så att den ser mindre ut.

 Ibland lägger en av hundarna huvudet eller tassen på motpartens nacke

 för att visa sin dominans.

 

Jämnbördiga hundar knuffar på varandra från sidan medan en av dem

försöker lägga sin haka på den andres skuldra.

 Detta beteende fortsätter tills de accepterat varandra som jämnlika.

Jämnlika hundar hälsar på varandra genom hastiga rörelser och skutt

innan de springer runt i cirklar och hoppar upp mot varandra.

Hundar som känner varandra (utan att vara vänner) brukar lukta på varandra

varefter den ranglägste kryper ihop och blir lägre

 än sin mer dominerande kollega.

 

 Ibland slickar den också den ranghöga hunden i mungipan

 och lyfter kanske ena tassen mot den för att blidka den.

 Så fort rangordningen är avklarad sniffar de lite på varandra

 och skuttar till innan de sätter igång att leka och busa.

 

Lycklig, lugn och avspänd.

 

Hundar som känner sig lugna och avspända utstrålar tillfredsställelse med hela kroppen.

Avspända hundar står jämnt med alla fyra tassarna i marken.

Om de sitter eller ligger ner, ser hela kroppen avslappnad ut och inga muskler är spända.

Hos hundar med upprättstående öron kan man se att även öronen

är avslappnade och lutar utåt en aning.

 Hundar med hängande öron låter dem hänga och dingla.

 Huvudet är varken för högt eller för lågt placerat och pannorna är utslätade.

Mungiporna är avspända och munnen är aningen stängd eller hålls delvis öppen

så att det ser ut som om hunden ler.

 Svansen antingen helt stilla, eller rör sig långsamt fram och tillbaka.

Svanshållningen varierar med rasen.

 En del hundar, som t.ex Afghan,

 håller svansen mycket lågt när den är avspänd, medan andra,

som t.ex Foxterrier och Airdaleterrier håller svansen högt.

 

Lekfull.

 

När hunden vill leka med sin husse eller ber att få leka men en annan hund,

brukar den lägga sig ner på frambenen.

 Bakdelen pekar rätt upp så att det ser ut som om hunden bugar sig djupt.

Svansen viftar förväntansfullt. Kanske sänker den huvudet en aning,

 medan mun och läppar är avspända och det kan hända att den flämtar lite.

Ibland ger hunden upp ett gällt skall.

 Öronen hålls spetsade och riktade framåt.

 Hundar med hängande öron håller dem högt och så framåtriktade som det är praktiskt möjligt.

När hundens önskan om lek blir uppfylld,

 brukar den hoppa upp och ned och skälla av upphestning.

 När leken ska börja, utstrålar hela kroppen - från de spetsade öronen

till den pigga svansen - översvallande glädje.

 

Pigg och vaken.

 

När hunden förvandlas från att vara lugn och avslappnad till att bli intresserad av någonting,

reser sig hela hunden.

 Den lyfter huvudet och spetsar öronen.

 Den lutar sig framåt en aning och öppnar munnen lite.

 Ögonen är klara och koncentrerade.

 Ibland lyfter den ena framtassen som om den vore redo att gå till handling.

 

Uttråkad.

 

Hundar som stängs in i trånga utrymmen utan att få någon mental stimulans blir snart uttråkade.

De ser ointresserade och dystra ut,

 med hängande öron och tom och livlös blick.

Ofta ligger de platt utsträckta på marken och vilar huvudet på framtassarna.

Svansen är alldeles livlös. Men så snart det händer något roligare,

 kan den ögonblickligen skaka av sig sin uttråkade och dystra syn.

 

Upphetsad.

 

Hundar blir ofta upphetsade av att leka med andra hundar,

 att hälsa på sin husse, när det är dags för lek eller att gå på promenad.

 Det är inte svårt att se att hunden är uppspelt.

 Den hoppar upp och ner, eller står och skakar med envist viftande svans.

Ofta är öronen riktiade framåt när den väntar på något kul

 och ögonen lyser av glädje.

När de hälsarpå husse rusar de vanligen fram emot honom med upplyft huvud

och viftande svans och börjar buffa på honom.

 Kanske är öronen riktade något bakåt, inte som tecken på fara,

 utan mera som ett tecken på artig undergivenhet gentemot sin husse.

 

Ledsen.

 

En ledsen hund har ett kroppspråk som uttrycker undergivenhet.

 Precis som hos en ledsen människa ser den helt nedslagen ut.

 Hunden hänger med huvudet och svansen ser alldeles livlös ut.

 Hundar blir sällan ledsna om de inte blir lämnade ensamma i långa perioder.

Men så fort de får lite uppmärksamhet, motion eller mental stimulering,

 blir de vanligtvis lyckliga och glada igen.

 

På jakt.

 

När något väcker hundens intresse och den bestämmer sig för att jaga,

 smyga sig på eller leka med det intressanta föremålet,

 sänker den först huvudet medan den undersöker föremålet närmare.

 Detta beteende är särskilt vanligt hos jakt- och vallhundar som är

framavlade för den sortens övningar.

 Hunden håller sin främre kroppshalva nersänkt medan den

 kryper fram med bakdelen kvar i normalt läge.

 Blicken är hela tiden koncentrerad på föremålet.

 Även om den stannar till är fötterna alltid redo att plötsligt rusa iväg

 om det skulle behövas.