Varför den fria leken för barnen?

 

Som pedagoger så pratar vi om den rätt ofta, den fria leken.

Vi säger att barnen leker ju så mycket eller kanske skäms vi lite om barnen

”bara” har lekt den dagen.

För vad har vi att visa upp om vi inte haft alla dessa fina planerade aktiviteter

helst med tillhörande dokumentation.

Kanske verkar jag som pedagog lite lat om barnen ”bara” har lekt.

Ofta lägger vi alla aktiviteter och de som blir över kallar vi fri lek.

Kan vi ge barnen en oas av tid där vi inte sätter reglerna.

Om vi säger att barnen har mycket fri lek så funderar jag på vad vi lägger

för värdering i begreppet ”fri lek”. Talar vi om samma sak.

Jag talar om den fria, ostrukturerade leken

där den vuxne har tagit ett eller några steg tillbaka.

Där barnen själva får en chans att lösa konflikter, känna in sina kompisar,

lära sig vart de sociala gränserna går,

vad är okej och när säger kompisarna stopp.

Där barnen har material som utmanar och som inte ger

några färdiga lösningar.

Den fria leken ser jag väldigt lite av, ibland ingen alls.

Ändå är den så viktig! Där har vi en utmaning om något,

att ge barnen den så viktiga fria leken,

att lyfta den fria leken så dess värde bli känt.

Där i ligger skillnaden mellan lek och lek, mellan pedagog och pedagog.

Lek är så mycket mer än bara lek.

De finns så mycket forskning som visar på detta.

 

 

 ”När vi talar om lek i förskolan hänvisar vi ofta till det som händer under den tid

som inte styrs eller organiseras av vuxna. Den tiden kallar vi ofta ”fri lek”

 

I förskolans läroplan står det under rubriken ”förskolans uppdrag”:

Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt

utmanar och lockar till lek och aktivitet.

Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden.

I förskolan skall barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter

och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen.

 

Leken är viktig för barns utveckling och lärande.

Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling

och lärande skall prägla verksamheten i förskolan.

 

I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi,

inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande

samt förmåga att samarbeta och lösa problem.

 

Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjlighet att uttrycka

och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter.

 

”Verksamheten skall ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet

i lek och lärande såväl inomhus som utomhus”.

 

Det visas tydligt att man anser att leken har en betydande roll i barns utveckling och lärande

och att man som pedagog skall använda sig medvetet av leken

för att främja barns utveckling och lärande.

Lpfö 98 visar också hur mycket som barn kan lära sig och

utveckla genom leken.

 

Lekens allmänna egenskaper.

 

1. Leken är ett typiskt sätt för barnet att vara och bete sig på,

en karaktäristisk och egenskap i förskolebarnets liv

som står i kontrast till de aktiviteter som inte är lek.

2. Lek är en aktivitet som i sig själv engagerar barnet och

som alltså verkar motiverande.

I detta ligger en klar fingervisning om att barns lek har ett stort praktiskt

värde för pedagogiken, på förskolorna och även i hemmet.

 

3. Lek är en allsidig aktivitet som snabbt kan ändra karaktär,

från stort allvar till glädje och skoj, från livfull fantasi till utpräglad rutin.

4. Leken fyller många funktioner för barnet.

 

Exempel på sådana funktioner är följande:

 

* lek som problemlösning – barnen utforskar omgivningen

och utvecklas i kreativ riktning.

 

* leken stimulerar utvecklingen på många olika områden

(intellektuellt, socialt, emotionellt, motoriskt).

 

 * genom leken utvecklar och stärker barnet sin identitet och självkänsla.

 

* i leken får barnet tillfälle att pröva sina åsikter, värderingar och normer.

 

5. Leken är en viktig företeelse i samhälle och kultur.

 

 

 

 

Lekens betydelse.

 

1. Lekens psykologiska betydelse. Genom leken får barnen upplevelser

och erfarenheter, de lär sig och utvecklas:

inte minst lär de sig samspela med andra.

 

2. Lekens sociala och kulturella betydelse – den roll som leken spelar för att föra barnkulturen

vidare och för att socialisera barn till olika grupper och sociala system.

 

3. Lekens pedagogiska betydelse – leken som ett led i uppfostran och hur den

används som pedagogiskt hjälpmedel”

 Barn erövrar omvärlden genom leken.

När barn utforskar och försöker förstå sig själva och sin omvärld sker det oftast genom lek. D

et går därför knappast att skilja lek från lärande.

I leken utforskar barn sin omvärld, bearbetar intryck och erfarenheter och kommunicerar med andra.

I leken upptäcker barn också sina förmågor och intressen.

 

Genom leken utvecklas barn socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt.

 

Lek och lekfullhet bör därmed ses som en betydelse dimension i allt lärande.

 

Barn utvecklas socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt i leken.

 

De utvecklar teorier som de testar själva eller med andra i rollek,

konstruktionslek, regellek eller annan lek.

 

Barnen använder sig i leken av den kunskap och de begrepp de lärt sig

och det blir då till en djupare förståelse och kunskap

.

I leken lär sig barn att samspela med andra.

De lär sig exempelvis att man kan bli arg utan att slåss och de lär sig att kompromissa

och känna empati och sympati.

 

Tankens utveckling.

 

I låtsasleken tränas barnens föreställningsförmåga upp.

 

De lär sig att föreställa sig att de är i en helt annan miljö än

den de befinner sig i på riktigt.

 

En väl uppövad föreställningsförmåga är viktigt för att kunna ta till sig det som

läraren säger senare i skolan och för att det man läser inte skall bli tomma ord

utan man kan bilda en upplevelse av det man läser.

 

 

Känslans utveckling.

 

I leken får man möjlighet att pröva att uttrycka olika känslor

och lära sig att behärska de olika känslorna.

 

Man får prova på att vara exempelvis rädd, arg, glad eller ledsen i leken.

 

När någon till exempel jagar barnet och ropar att jag skall ta dig,

lär barnet sig att hantera känslor som aggressivitet, rädsla och oro.

 

Språkutveckling.

 

Enligt forskning talar barn mer varierat och använder en större vokabulär

i rollek med andra barn och särskilt när det är en vuxen med.

 

I rolleken talar de med varandra om vad som händer för att lösa konflikter

och för att man ska agera rätt utifrån den roll man spelar.

 

Lek är viktigt för barns socialiseringsprocess och är en stor del i barnkulturen.

 

Leken är på så sätt en viktig del i barns personliga och kulturella identitetsskapande.

Barnet lär känna sig själv i leken.

 

Barnet lär sig i leken att lita till sin egen förmåga och märker vad

han/hon klarar av.

Barn lär sig också etiska och moraliska  aspekter i leken som exempelvis kan ta sig i uttryck

i deras användande av regler i leken.

 

Barn är som forskare i leken. Barnet använder alla sina sinnen för att

utforska, pröva och undersöka allt i sin omvärld.

 

I denna lustfyllda aktivitet samlar barnet på

sig kunskaper och erfarenheter som lagras i kroppen.

 

 Leken är barns sätt att lära. I leken utvecklar barnet social kompetens,

språk, motorik såväl som abstrakt och konkret tänkande.

 

I leken övar barn upp både grov och finmotorik,

de får bättre kännedom och kontroll över sin kropp.

Både kroppsspråket och det verbala språket utvecklas genom lek.

De övar bland annat på uttal, meningsuppbyggnad och även sin förmåga att förstå andra.

 

Intellektet stimuleras också under barns lek.

Barn får i leken erfarenheter av exempelvis olika fysiska lagar,

lägesbegrepp och vikt och mått.

 

Detta lägger bland annat grunden för senare matematikinlärning.

 

 Här kommer en dikt om just "Har du bara lekt idag"

”Har du bara lekt idag”

 

Idag hade jag matte och naturkunskap, jag rostade bröd.

Jag halverade, delade, räknade, mätte,

med ögon och öron och huvud som stöd.

Jag lade till och drog ifrån på samma gång.

Jag använde magneter, klossar och sjöng en sång.

Om regnbågar och hur man mäter vikt lärde jag.

 

Så snälla, säg inte "HAR DU BARA LEKT IDAG?"

 

Du förstår, att dela med mig när jag leker får jag öva.

Att lösa problem i min lek får jag pröva.

Jag lär mig lyssna och tala tydligt så andra förstår.

Att vänta på min tur och varför vi inomhus går.

Att läsa mitt namn och skriva detsamma

Att trösta en vän som saknar sin mamma.

Att vara en kompis och hjälpa till.

att man inte kan få allt som man vill.

Att lösa konflikter med ord och inte slag.

 

Så snälla säg inte: "VA HAR DU BARA LEKT IDAG?"

 

Jag lärde mig om en snigel och en snok.

Åt vilket håll man läser en bok.

Att göra sånt som känns svårt.

Att ta ansvar för det som är vårt

Att uttrycka tankar i egna ord.

Att JAG är viktig på vår jord.

Att rita ett huvud med fötter på.

Att den som är liten är bra ändå.

Kunde jag berätta så skulle jag.

 

Så snälla, säg inte: "HAR DU BARA LEKT IDAG?"

 

(författare okänd)

Ni som vill ha denna text är det bara att kopiera och lägga i ett word dokument hos er.

Idag vi gymnastik ska ha, sa Tummetott.

Vad kul, sa Slickepott.

Vad ska vi göra, sa Långeman.

Det får ni se, sa Gullebrand.

Jag vill börja gympa nu, sa Lilla Vickevire.

Text: Maria Ersson.

Jag är tummen liten och god (tummen i munnen)
Jag kan peka må ni tro (peka med pekfingret)
Jag är lång (visa långfingret i luften)
Jag bär ring (visa ringfingret i luften)
Men jag kan nästan ingenting (vicka med lillfingret,gnällig liten röst)
Jo det kan du pluddevutt,du kan spela truddelutt

(alla fingrarna vickar, pratar med mörk stark röst).

(Lillfingret spelar en truddelutt på läpparna)
Ja, jag kunde!! (Lillfingret vickar i luften och utbringar glatt)
Ja,han kunde.Hurra hurra hurra! (Hela handen hurrar!)

Att busa är roligt men man måste också tänka

på en viktig grej att inte alla kanske tycker det är okej

och då måste man acceptera detta.

När man busar så ska det inte gå ut på att vara dum

mot personen du busar med.

Alla ska tycka buset är roligt för det

är inte kul om någon blir ledsen.

Tänk därför igenom noga hur du busar

och vem du busar med.

 

Några tips på bra och roliga bus.

 

Vattenfontänen.

 

Du behöver:

En tejprulle.

 

Så gör du:

Tejpa en bit tejp över vattenkranen

i köket eller på toaletten.

 

Så busar du:

Nästa gång någon använder kranen kommer vattnet

att spruta åt alla håll och kanter.

 

Cornflakesregnet.

 

Du behöver:

En sax.

En kartongbit.

Ett flingpaket.

 

Så gör du:

Töm cornflakespaketet på flingor.

Du kan hälla upp flingorna i en bunke.

 

Klipp sedan ett hål i botten på paketet.

Glöm inte att klippa hål i plastpåsen också.

 

Håll sedan kartongbiten över hålet och fyll

upp paketet med flingorna igen.

 

Ställ försiktigt tillbaka paketet i skafferiet

och dra sakta bort kartongbiten.

 

Så busar du:

Nästa gång någon plockar fram flingorpaketet

kommer alla flingor att rasa ut på golvet.

 

Ett tips är att göra buset på en helg

så att det finns tid att städa upp efteråt.

 

Ketchupsprutet.

 

Du behöver:

En tom ketchupflaska i plast.

Rött garn.

Ett gem.

 

Så gör du:

Klipp en lagom lång bit av garnet.

Ungefär 70 centimeter blir npg bra.

 

Knyt fast gemet på en sida av garnet.

 

Trä den andra delen av garnet genom ketchupkorken

och knyt sedan en knut så att inte garnet kan åka igenom.

 

Skruva fast korken på flaskan.

 

Så busar du:

När ni ska äta mat och alla sitter vi bordet

går du och hämtar din ketchupflaska.

När du sedan ska spruta på maten råkar du istället

spruta på någon som sitter vid bordet.

Garnet kommer då att komma flygande och se ut som ketchup.

 

Mjölköveraskningen.

 

Du behöver:

Ett tomt mjölkpaket.

Vatten.

 

Så gör du:

Fyll det tomma mjölkpaketet med vatten

och ställ i kylskåpet.

Du kan även färga vattnet med karamellfärg

så att det ser lite otäckt ut.

 

Så busar du:

Vänta på att någon är sugen på mjölk.

När de får vatten i glaset kommer de att bli väldigt förvånande.

Om vattnet dessutom är färgat i en otäck färg

kommer personen verkligen bi förskräckt.

  

 

En anka, en anka, en anka med en vinge. 

(vik ihop armen till en vinge och vifta)

En anka, en anka, en anka med två vingar. 

 (+ vik ihop båda armarna till vingar och vifta)
En anka, en anka, en anka med ett  ben. 

(+ stampa med en fot)
En anka, en anka, en anka med två ben. 

( + gå med båda benen)
En anka, en anka, en anka med en rumpa. 

(+ vicka på rumpan)

En anka, en anka, en anka med en näbb! 

(slå ihop båda händerna framför dej som en stor näbb)