Lilla kanin och snögubben.
Lilla kanin och snögubben.
Det är vinter i Skogsgläntan. Vit snö täcker marken.
Det är kallt. Kaninerna måste ha
mössa och vantar på sig när de är ute.
Lille Kanin och hans syskon tycker om vintern.
Det är roligt att leka i snön.
De ska göra en snögubbe.
Först rullar de en snöboll.
Den blir större och större ju mer de rullar den.
När den är lika stor som halva Lille Kanin är den färdig.
Den ska vara nederdelen på snögubben säger Storebror Kanin.
Nu ska de rulla en till snöboll. Den gör de lite mindre.
Storebror Kanin lyfter försiktigt upp snöbollen på den första.
Med snö plattar de till runt snöbollarna så att de ska sitta
fast i varandra.
– Nu ska vi göra huvudet, säger Lille Kanin till Lillasyster Kanin.
Hon sitter i snön och tittar på.
Hon kan inte rulla snöbollar ännu.
Han tar lite snö i handen och formar den till en liten boll.
Så rullar han den på marken. När den är lagom stor
är det dags för Storebror Kanin att lyfta upp den.
Nu får Storebror Kanin stå på tå
för att nå upp och sätta huvudet på kroppen.
– Han måste ha en halsduk, säger Lille Kanin.
– Och en hatt, säger Storebror Kanin.
De går in i huset. Storebror Kanin har en extra halsduk
som snögubben kan få låna.
Pappa Kanin har en blå mössa de får ta.
Mamma och Pappa Kanin följer med ut för att titta
på snögubben.
– Men han har ju inga ögon och ingen näsa, säger Mamma Kanin.
Pappa Kanin letar upp några stenar.
Han trycker in dem i snögubbens ansikte.
De blir både ögon och en glad mun.
Sedan går han in och hämtar en morot.
Den blir snögubbens näsa.
Lillasyster Kanin klappar händerna.
Nu ser hon att det är en snögubbe.
Vad fin den är, säger hela familjen.
När snögubben är färdig vill pojkarna åka skridskor.
Familjen går ner till sjön.
Vattnet har frusit och det är tjock is på sjön.
Alla utom Lillasyster Kanin sätter på vassa medar på skorna.
Då blir skorna skridskor.
Med försiktiga steg går de ut på isen.
Det är halt och Storebror Kanin ramlar.
Det är bra att de har hjälmar på
sig så de inte slår sig i huvudet när de ramlar.
Lille Kanin stapplar fram till att börja med.
Sedan åker han bättre.
Lillasyster Kanin får åka kälke på isen.
Mamma och Pappa Kanin turas
om att dra henne.
När Lille Kanin får ont i knäna får
han sätta sig och vila på kälken.
Då blir både han och Lillasyster Kanin dragna.
Det tycker han är roligt. Det går väldigt fort.
Sedan vill Lille Kanin åka skridskor igen.
Men aj vad det gör ont.
Knäet tycker inte om att han åker skridskor.
Lille Kanin sätter sig på isen istället.
Han tittar om han ser något under isen.
Det finns ju fiskar i sjön på sommaren.
Vart är de nu?
De finns långt under isen, förklarar Mamma Kanin.
Lille Kanin tittar och tittar.
Det är svårt att se någon fisk.
Lillasyster Kanin hjälper till att titta.
– Där, säger hon och pekar.
– Var då? Lilla Kanin tittar där hon pekar.
– Där, säger Lillasyster Kanin igen och vinkar.
Lille Kanin vinkar också till fisken,
fast han inte ser den.
Storebror Kanin kommer också och tittar ner i isen för
att se fisken. Han ser den inte heller.
Nu har de blivit kalla så de går hem.
Hela familjen dricker varm morotsaft i köket.
Lille Kanin tittar ut genom fönstret på snögubben.
Han tycker precis att snögubben rör sig.
– Han vinkar! Lille Kanin blir glad och vinkar tillbaka.
Maila mig om ni vill ha materialet.
Tänkvärd magnetsaga-Pärlhalsbandet.
Pärlhalsbandet.
Detta är en kort berättelse om Ashley och hennes mamma,
och Ashleys brinnande önskan att få ett pärlhalsband.
Ashley vågade till slut, be sin mamma om denna hemliga önskan
som fanns i djupet av hennes hjärta.
Utan någon betänksamhet
så gick Ashley till sin mamma och bara vräkte ur sig,
"Kan du köpa mig en riktigt pärlhalsband, snälla mamma,
jag vill verkligen ha ett?"
Mamma blev lite häpen när hon samlat sig för att svara henne,
eftersom hennes begäran var ganska ovanlig, så hon valde sina ord försiktigt
"Jo älskling, du är väldigt ung för något så dyrt som ett pärlhalsband "
Ashley: "Men mamma, varför kan jag inte få hjälpa till med kostnaden,
och du vet inte om det, jag har sparat min veckopeng i flera veckor
och nu har jag sparat 8 kronor som jag inte har berättat om,
jag har verkligen tänkt en hel del om att få ett pärlhalsband,
ett alldeles eget. "
- Mamma sa, det är väldigt bra att du har sparat så mycket av din veckopeng,
men du kan inte köpa en riktigt pärlhalsband för 8 kronor,
och jag är inte säker på att vi kan köpa ett oäkta halsband ens för 8 kronor.
Mamma bestämde att det vore bäst om de gick och shoppade tillsammans.
Hon och Ashely besökte alla de lokala butikerna utan framgång.
Det fanns dock några kvar, och av en slump så hittade de en butik
som hade smycken i skyltfönstret.
Detta uppmuntrade dem, och gav dom hopp.
De gick direkt till halsbanden, Ashely rotade
runt bland smyckena, kollade noga och till hennes förvåning,
där var det, ett imitations pärlhalsband för 17 kronor.
Jag tyckte du sa mamma, att vi inte kunde
köpa ett halsband som var så billigt?
Mamma lät Ashley fundera hur hon skulle göra nu,
och slutligen vädjade hon till sin mamma
att få låna mellanskillnaden av henne.
Med viss bestörtning i hennes uttryck, mamma, log och sade:
"OK".
Om du verkligen vill ha detta halsband,
så ska jag tänka ut lite extra sysslor för dig och på
nolltid kan du spara ihop tillräckligt
med pengar för att betala tillbaks.
När de närmade sig kassan, kunde mamma berätta för Ashley
att hon också hade fattat tycke för halsbandet.
Efter middagen gjorde hon mer än sin andel av sysslor och hon gick till grannen
och frågade om hon kunde plocka maskrosor för 1 krona som hon sen skulle sälja.
Några dagar senare, Ashley lekte ingenting med sina leksaker,
Utan hon tillbringade sin lediga tid att beundra sitt nya halsband.
Detta började oroa mamma som bestämde sig för
att göra något för att avleda uppmärksamheten från halsbandet.
Detta kommer att bli ett problem tänkte, mamma.
Ashely hade verkligen påverkas av detta imitations pärlhalsband,
senare vid lämplig tidpunkt, när Ashley var avslappnad i vardagsrummet
satt sig mamma ner bredvid henne och samotvilligt:
"Ashley, jag tror det är dags att jag tar ditt halsband ifrån dig."
Och Ashley svarade snabbt med en darrning i rösten:
"Men mamma, jag älskar mitt nya halsband,
Men du kan ta min favoritdocka istället och jag får behålla mitt halsband. "
Med ett leende sa mamma, "jag accepterar gärna ditt erbjudande.
"Och man kunde se spänningen försvinna från Ashleys ansikte.
Under nästa vecka fortsatte Ashley att fokusera på sitt halsband alltför mycket,
vilket var på gränsen till besatthet,
och mamma bestämde sig för att göra ytterligare
en efterfrågan på hennes halsband.
Det blev samma reaktion som den första gången med
den enda skillnaden den här gången,
var att Ashley gav bort sin björn.
Och precis som förra gången, mamma accepterade med glädje.
Men, som väntat Ashley fortsatte med att bara fokusera på sitt halsband.
Halsbandet var som guld för henne.
Så, mamma, frågade Ashley för tredje gången:
"Älskling kommer jag att få ditt halsband nu?"
Ashley är nu nära till tårar, och hon säger med en ton av desperation,
"Mamma, jag har ingenting annat att ge dig än mitt halsband,
så jag kommer att ge det till dig som du begär."
Men hon gör det med en blick av hopplös förakt.
Mamma ler från öra till öra och säger,
"Jag har en underbar överraskning åt dig, Ashley!
Eftersom du, gärna, gav upp ditt gamla halsband,
ska jag ge dig ett riktigt pärlhalsband,
och detta ska inte behandlas som en leksak
för det är värdefullt och får endast användas för speciella tillfällen! "
Ashley var extatisk och överlycklig över sin mammas ord,
rusar fram till henne för att krama henne och kyssa henne
med alla sina känslor en glad ung flicka kan ge.
Och hon börjar leka med sina leksaker igen
och halsbandet förvaras i hennes byrålåda och används bara vid högtider.
Denna berättelse är vad som händer när någon av oss ombeds
att ge upp något som vi älskar på denna jord,
utan att veta eller lita på vad vår Herre har
i beredskap för oss.
Nästa gång du står inför att ge upp de saker som du älskar på denna jord,
tänk då på Ashleys pärlhalsband.
Maila mig om ni vill ha materialet.
Magnetsaga- Hönapöna spökar.
Hönapöna spökar.
Av: Eva Funk.
1. Hönapöna har sin ”göra fintdag”.
Ut med er alla dammråttor, säger Hönapöna
Och dansar runt med sopkvasten.
Hon har städat hela dagen,
putsat fönstret, torkat bordet, vattnat
blommorna och dammat sakerna i bokhyllan.
Men oj, hon har ju glömt att sopa under sängen.
Där ser man ju ingenting, muttrar hon.
För där är mörkt som natten.
2. Har man problem måste man vara lite fiffig,
tänker Hönapöna och tejpar fast två ficklampor på sopkvasten.
Det blir alldeles ljust under sängen och Hönapöna
Hittar både ett pärlhalsband och en gammal
strumpa som varit borta länge.
Och dammråttor förstås.
Välkommen tillbaka lilla strumpan
och du också fina halsbandet, säger Hönapöna.
3. Hönapöna ser till att dammråttorna flyger ut genom dörren.
Sen får sopkvasten stanna kvar ute och vila sig mot husväggen.
Hönapöna känner sig nöjd, för nu är hela huset städat och fint.
Nästan! Sängen måste ju bäddas.
Det hade hon också glömt.
4. Först ska sängkläderna vädras.
Men när Hönapöna skakar lakanet ut genom fönstret,
kommer en stark vindpust och tar tag i det.
Lakanet flyger iväg.
Å hå, ja, ja suckar Hönapöna.
Nu måste jag ut och leta rätt på lakanet.
Å hå,ja, ja
suckar hon igen och tittar på sin sköna kudde.
I nästa stund somnar hon.
5. Hönapöna sover och sover.
Det blir kväll och det blir natt.
En skugga skymtar utanför fönstret.
O hooo! O hoooo! Låter det.
6. Hönapöna vaknar med ett ryck.
-Vad är det som fladdrar? Undrar hon förskräckt.
Bäst att gömma sig under lakanet.
Men det är ju borta!
Hon måste leta rätt på det.
Hönapöna öppnar sakta dörren…
Hoo, hoo, säger ugglan och flaxar förskräckt in i skogen
Ojjj, ojjj! fnissar Hönapöna.
Det var inte menningen att skrämmas.
7. Då hör hon något som hasar mot husväggen.
Hönapöna vänder sig om och…
ett spöke med två lysande ögon störtar emot henne.
Hjälp! ropar Hönapöna och rusar iväg.
8. Hönapöna gömmer sig bakom en stor sten.
Där känner hon sig säker en stund.
Men så börjar det röra sig i en trädtopp.
Hjälp! Nu vill jag gå hem, muttrar Hönapöna.
Och då börjar det prassla i buskarna också.
9. Men det är bara ugglan som flyger mellan träden
och hararna som hoppar bland buskarna.
Aha, det var ni som lät, pustar Hönapöna.
Så upptäcker hon håven som legat i gräset hela tiden.
Nu vet jag vad jag ska göra med spöket!
10. Hönapöna tar ett stadigt grepp om håven
och smyger fram mellan träden.
Snart hittar hon spöket.
Det ligger alldeles stilla på marken.
11. – Nu har jag dig!
ropar Hönapöna och slänger sig handlöst på marken.
Sover du? undrar Hönapöna och ruskar om spöket.
Vakna!
En lång kvast ramlar ner på marken,
en sopkvast med två lysande ficklampor.
12. Då förstår Hönapöna. Spöket är ju inte alls något spöke.
Det är ju hon själv som har gjort det.
Jag är fiffig jag, säger Hönapöna
och hänger tillbaka lakanet över kvasten.
Och mitt i natten, medan ugglan tittar på,
Dansar Hönapöna
en spökdans med sin egen sopkvast.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilder finns.
Maila mig om ni vill ha materialet.
Halloweensaga.
Muminsaga.
Äntligen säger nu säkert många av er.
För nu kommer den andra boken som jag har gjort själv
med bilder från goggle.
Gjorde ju Pingu i våras nån gång och det vart
en väldans efterfrågan på den och även i detta inlägg
sa jag att jag hade fler på lager,
så många hörde av sig och ville även ha dom.
Men jag vill gärna först lägga ut dom här på bloggen
innan jag skickar iväg materialet.
Och nu är det då dax för Muminboken.
Maila mig om ni vill ha detta material.