Utvecklingskriser.

Barnens utvecklingskriser.

Barn utvecklas och förändras hela tiden och i olika takt.

Man brukar dock tala om fyra olika utvecklingskriser

hos barn som generellt sätt infaller vid 2 år, 6 år, 9 år och i tonåren.

 En del barn passerar nästan obemärkt igenom dessa utvecklingskriser

medan andra dröjer kvar i dem.

 

2-års krisen.

2-årskrisen eller trotsåldern,

som det också brukar kallas börjar i regel vid 1 ½ år

och brukar hålla på upp till 3 års ålder.

Trotsåldern inträffar som oftast tidigare hos flickorna än hos pojkarna.

Krisen handlar om tillit och misstro.

Ett barn i trotsåldern får återkommande raseriutbrott

och pendlar ofta mellan olika sinnesstämningar.

Barnet känner en djup otillfredsställelse och oförmåga

att bemästra sin egen tillvaro.

Barnet upptäcker en värld som det plötsligt inte kan förstå.

Barnet upplever att något måste göras, men vet inte vad.

Han eller hon får ingen ro med sig själv.

Det är viktigt att omgivningen har tålamod,

visar hög tolerans samt har fasta rutiner som barnet kan hålla sig till.

Allt detta skapar trygghet och hjälper på så sätt barnet

igenom sin utvecklingskris.

Att bemöta barnets trots med ilska skapar ytterligare otrygghet

och hjälper inte barnet att bemästra sin kaotiska tillvaro.

Desto lugnare, säkrare och stabilare tillvaron är kring barnet i trotsåldern,

desto smidigare kommer trotsbarnets utvecklingsfas att gå.

 

6-års krisen.

Denna utvecklingskris brukar börja vid 5-6 års åldern.

Krisen handlar om självförtroende och skuld.

Sexåringen har utvecklats fysiskt mycket snabbt och behärskar

inte sin långa och gängliga kropp.

Barnet hänger inte med motoriskt i den snabba utvecklingen

vilket resulterar i att barnet snubblar och stöter ofta emot saker.

Sexåringen är full av misstro, både mot sig själv och sin omgivning.

Barnet känner sig inte omtyckt och söker desperat gemenskap

och bekräftelse från både kompisar och föräldrar.

Sexåringens ständiga jakt på bekräftelse som han eller hon

ändå inte tror på gör att sexåringen kan upplevas som väldigt krävande.

Barnet ändrar sig från den ena stunden till den andra

och ingenting är bra nog.

Barnet pendlar också hela tiden mellan att vilja vara stor och liten.

Allt handlar om att sexåringen tvivlar starkt på sin egen kapacitet.

Utvecklingen banar vägen mot en mer självständig individ.

Gentemot sexåringen är det viktigt att visa närhet och uppskattning.

Det är viktigt att intala barnet att det duger som det är.

Barnet behöver mycket beröm och ömhet.

Det är också bra att hålla sig till fasta rutiner som skapar trygghet i

en annars kaotisk värld.

 

9-års krisen.

Denna kris brukar infinna sig då barnet är mellan 7-12 års ålder.

Detta är förstadiet till puberteten.

Utvecklingskrisen handlar om krav och kompisar.

Nioåringen upplevs ofta som strullig,

orolig och slarvig med ett otydligt språk.

Nioåringen är en sökare och grubblare och upplevs ofta som lite dyster.

Barnet söker sig själv, sina kompisar,

livets mening och en uthärdlig tillvaro.

Missmodet och oron dämpar barnets alerta iver

och entusiasmen grumlas av verkliga och inbillade besvikelser.

Under den här perioden är det livsviktigt att ha kompisar och passa in.

Barnet behöver återigen mycket närhet och ömhet

under denna utvecklingsperiod.

Det är viktigt att ge barnet tid och lyssna på vad det har att säga.

Nioåringen är inte svår att ha att göra med om man bara kan

få honom eller henne att förstå att man verkligen vill bara vara en vän.

Att göra roliga saker med barnet kan vara upplyftande

för alla i denna något svåra och dystra utvecklingsperiod.

 

Tonårskrisen.

Tonårskrisen brukar inträda från 13 år och uppåt

och det varierar väldigt mycket mellan olika barn när krisen inträder.

Denna kris handlar om identitet.

Tonåringen måste ta reda på vem han eller hon är för

att kunna hitta sin egen identitet.

Tonåringen antar olika personligheter för att se vilken som passar bäst.

Han eller hon revolterar mot den vuxnas krav

och accepterar inte att bli styrd.

Tonåringen är en tänkare och grubblare och kan tyckas trivas

i sin egen ensamhet.

Tonåringen förbereder sig på att lämna ”flocken” och bli sin egen.

Kompisar, lärare och andra vuxna individer

har stort inflytande på tonåringen.

Precis som vid de andra utvecklingsfaserna är det viktigt

att visa tonåringen närhet, omtanke och uppskattning.

Under denna period är det bra att finnas till hands

för sitt barn eller barnbarn och våga lyssna samt visa tålamod.

En mor- eller farförälder spelar en viktig roll då tonåringen inte

sällan hamnar på kollisionskurs med föräldrarna.

Det är viktigt att komma ihåg att denna period går över.

 

Tonåringens utveckling.

Tonåringens utveckling 13-19 år

 

Kroppen

Under denna period sker en kraftig omställning av hormonsystemet

hos tonåringen som innebär att puberteten sätter igång.

Det är väldigt individuellt när puberteten börjar och slutar.

Den brukar hålla på i cirka 7 år.

Flickor ligger normalt två år före pojkar.

Puberteten startar med att barnet börjar växa väldigt snabbt.

Tonåringen ger ofta ett tafatt och klumpigt intryck

då olika delar av kroppen växer olika fort.

I början av puberteten växer händerna och fötterna först.

Sedan följer armarna och benen, och slutligen växer själva kroppen.

Ökade hormoner gör också att barnet drabbas av finnar och armsvett.

Könsorganen sätter igång att utvecklas.

Hår växer fram runt könet och under armarna

och hos pojkar även i ansiktet och på bröstet.

 

För flickan innebär puberteten att den första menstruationen kommer.

Äggstockarna har nu satt igång att börja producera ägg.

Detta brukar vanligtvis inträffa mellan tolv och fjorton år,

men det händer att den kommer tidigare och även senare.

Flickans bröst börjar också växa och bröstvårtorna kan ömma.

Bäckenet blir bredare och formerna rundare och kvinnligare.

I tonåren börjar flickor också få flytningar.

Det gör att slemhinnan håller sig frisk, fuktig och fri från bakterier.

Pojkar får under puberteten inte bara hår runt kön och under armar,

utan även hår på bröstet och i ansiktet.

Ett annat tecken på könsmogenhet är när han får sädesuttömningar.

Detta sker vanligtvis på natten.

Det beror på att testiklarna utvecklas och nu börjar producerar sädesceller.

Under puberteten växer pojkens struphuvud och stämband kraftigt.

Han kommer i målbrottet och rösten förändras.

Så småningom blir även hans muskler större och överkroppen bredare.

Sömnbehovet ökar hos den äldre tonåringen

och ligger generellt på 9 timmar per dygn.

Sömnperioden förskjuts även framåt vilket innebär

att tonåringen är uppe senare och vaknar när tillfälle bjuds

först framåt förmiddagen.

 

Mentalt

Tonårstiden är generellt sätt en krävande period mentalt

och det är under den här tiden som tonåringen arbetar med

att hitta sin egen identitet.

Det blir viktigt att hitta sin egen väg att gå och formulera sina egna mål.

Det blir en svår balansgång mellan att vilja vara självständig

och samtidigt upptäcka att man är beroende.

Tonåringen behöver förbereda sig på att lämna barndomen

och bli en egen individ.

Detta leder ofta till frustration och ångest.

Tonåringen upplevs därför ofta som egoistisk, självupptagen, kritisk

och ifrågasättande.

Tonåringen är också mycket observant och känslig för att bli missförstådd.

Det blir naturligt att ta avstånd från föräldrarna

och kompisar blir viktigare än någonsin.

Tillsammans med jämnåriga utvecklar tonåringen samhörighet

med ett eget språk och vuxna placeras på behörigt avstånd.

 

Tonåringar funderar mycket kring vad som är normalt och onormalt.

Alla utvecklas i olika takt och tonåringarna jämför sig hela tiden med varandra.

Små skillnader i kroppslig utveckling mellan olika tonåringar

kan upplevas som mycket plågsamt.

Ofta dyker känslan upp av att inte duga som man är.

Hormonförändringarna i kroppen gör också att tonåringen kan

ha kraftiga humörsvängningar och pendlar snabbt mellan olika känslolägen.

Utseendet blir som sagt viktigare än förut och tonåringen

vill helst inte avvika alltför mycket från gruppen.

Som tonåring känner man sig ofta oövervinnelig

och vill gärna testa gränser, vilket kan resultera i användning

av droger, alkohol och tobak.

Under den här perioden debuterar många sexuellt.

 

Vad kan de vuxna i tonåringens omgivning göra?

Det är viktigt att vuxna visar tonåringarna att man bryr sig

och stöttar dem under denna stundtals kaotiska period,

även om de inte ger uttryck för detta.

Även om jämnåriga betyder mycket kan de aldrig ersätta det stöd

en vuxen person kan ge i form av trygghet och livserfarenhet.

Därför är det viktigt att vara tillgänglig och avsätta

tid tillsammans med sin tonåring.

Tonåringens bekymmer bör inte förringas utan tas på största allvar.

Som vuxen är det även viktigt att sätta tydliga gränser vilket

i sin tur skapar trygghet och kontinuitet

i tonåringens annars kaotiska tillvaro.

Tonåringens tvära lynneskast och ibland aggressiva beteende är viktigt

att bemöta med bestämdhet och klara riktlinjer för hur man får bete sig.

De vuxna ska inte behöva finna sig i att bli behandlade hur som helst.

Denna period blir lättare att uthärda för den vuxna om man har tålamod

och inser att detta tillstånd inte är för evigt utan håller

bara på under en begränsad period.

Skolbarnets utveckling.

 

Kroppen

På grund av den snabba kroppsliga utvecklingen under den här

 tidsperioden får barnen ett stort behov av att röra på sig.

 Barnet börjar lära sig hur kroppen fungerar

 och dess balans och förmåga att samordna sina rörelser

 förbättras väsentligt under denna period.

 Barnet utforskar sin egen fysiska förmåga genom den fria leken

 som blir mycket viktig,

inte bara för motoriken utan också ur ett psykologiskt perspektiv.

Barn börjar i den här åldern att bli medvetna om sin könstillhörighet.

 I tio- till tolvårsåldern får en del barn de första pubertetstecknen.

 Flickor är i regel tidigare än pojkar. Flickornas tillväxtspurt

(den snabba utvecklingen av längd och vikt)

 börjar i genomsnitt i tioårsåldern och pojkarnas cirka två år senare.

 På flickorna börjar bröst och kroppsbehåring synas

 och pojkarna hamnar i målbrottet och får kroppsbehåring.

 På grund av detta ökar intresseklyftan mellan könen.

 Flickorna utvecklar bästisrelationer medan pojkarna inordnar sig

i mer hierarkiskt ordnande grupper, där de får spela sin roll.

Många ungdomar känner sig klumpiga under den här tiden

 då alla kroppsdelar inte växer i samma takt.

 Huvud, händer och fötter växer i snabbare takt än övriga delar av kroppen.

 I den här åldern behöver barnen fortfarande omkring 10 - 11

 timmars sömn för vila och återhämtning.

 Det är också en ålder då barnen,

 särskilt pojkar börjar äta mycket mer än vad de gjorde tidigare.

 

Mentalt

Den mentala utvecklingen är också omvälvande för skolbarnet.

 Skolbarnet börjar nu kunna förstå logiska sammanhang

såsom sambandet mellan orsak och verkan.

 Barnet inser att föräldrarna faktiskt inte kan lösa all världens problem.

Barnet börjar även kunna hantera och förstå ironi.

Barnets sinne för moral utvecklas också och det ser mer

till någons avsikt med ett visst beteende än till resultatet av det.

 En persons goda avsikt kan exempelvis ursäkta ett felaktigt beteende.

Skolbarn uppskattar att man lyssnar till vad de har att säga

men är även medvetna om att de också måste ta hänsyn till andras viljor.

Barn har under denna period mycket funderingar kring existentiella frågor

såsom liv och död, samt sin egen roll och plats i familjen och i skolan.

Intresset blir mer inriktat på dem själva.

 Fantasin och kreativiteten utvecklas och inbjuder till

 tankeäventyr och drömmar.
Med detta följer samtidigt förmågan att bättre kunna balansera kritik

 och beröm och omgivningens krav.

 Dock kan man se att barnet fortfarande har en

 orealistisk syn på sin egen förmåga.

 Idoler och låtsaskompisar blir därför ett viktigt stöd i denna utveckling.

 De blir bärare av egenskaper som barnet inte själv har men eftersträvar,

 men också av egenskaper som barnet inte vill erkänna att det har.

Fram till sjuårsåldern har barnet mer eller mindre trott

att det kan styra världen med bara tankeförmågan.

 Nu kan dock känslor av rädsla dominera i perioder.

 Barnet inser sin sårbarhet och känner sig liten

och med begränsade möjligheter att påverka.

 Tankar om ensamhet dyker upp och i nioårsåldern

 kan det här vara särskilt tydligt.

I och med att barnet börjar i skolan lär det sig att samarbeta med andra,

koncentrera sig och vänta på sin tur.

 Förmågan att relatera till andra personer och att inte sätta sig själv

i centrum hela tiden utvecklas under denna period.

 Skolbarnet lär sig vikten av att ta ansvar och komma i tid.

 Vidare utvecklas förmågan att resonera med sig själv

och andra för att komma fram till en lösning.

Skolbarnet använder sina livserfarenheter och anar helt nya regler

 och ordningar som det kan komma att behöva underordna sig.

 Regelverk i lek och spel blir oerhört viktiga att följa

och som vuxen är det därför viktigt

 att så långt som möjligt också respekterar de regler barnet sätter upp

 som till exempel att knacka på dörren till barnets rum innan man går in.

Hittills har barnet haft en odelad tilltro till vuxna

 och att vuxna alltid har rätt och vet allt.

Nu börjar dessa auktoriteter att ifrågasättas.

 Vuxna måste nu tänka på hur de handlar inför barnen.

I den här åldern ägnar sig barn åt faktasamlande.

Många barn har ett specialintresse som de samlar information om.

 Att samla på saker som suddgummin, frimärken,

 klistermärken eller stenar är också vanligt.

 Begrepp som störst och minst samt lättast och tyngst

 börjar få en innebörd för barnet och det kan spendera mycket tid

 med att organisera och rangordna sina samlingar.

När barnet får nya kompisar och blir mer självständigt

 blir det viktigt med hemligheter och grupptillhörighet.

 Många barn bildar hemliga klubbar med ett hemligt språk.

När barnet börjar skolan och lär sig att läsa blir orden intressanta.

 Ord som rimmar eller betyder flera saker är speciellt roliga.

 Barnet lär sig ordramsor och roliga historier.

 Det börjar utveckla sin egen humor.

 Barnet intresserar sig också för så kallade fula ord

 och lär sig vad de betyder.

Många barn testar också vad man kan säga och när man kan säga det.

Språk och tal

Under denna period formas och utvecklas språket hos barnen.

 Språket är nödvändigt för att de ska kunna ge uttryck åt sina känslor

 och nya abstrakta begrepp de stöter på.

 I sjuårsåldern lär sig många barn att läsa.

 Vissa barn läser väldigt mycket och en del inte alls.

 Barn uppskattar också att föräldrarna eller mor- och farföräldrar

 berättar eller läser högt för dem.

 Många barn i den här åldern tycker också om att uttrycka sig i

dagböcker eller skriva dikter som ofta inrymmer stark inlevelseförmåga.

 Ofta listar barnet ord och fakta såsom att t.ex

räkna upp alla gula bilar på vägen till affären.

Barnet börjar nu använda svordomar och fula ord

 i större omfattning än tidigare.

 Många barn testar de vuxna på vad man får säga och när man kan säga det.

Barnet känner på sig att detta är något förbjudet

 att göra och därför blir det mer lockande.

 Om barnet använder olämpliga ord bör den vuxna förklara

 vad ordet betyder samt varför det inte är bra att använda svordomar.

 

Vad kan de vuxna i barnets omgivning göra?

Eftersom det händer så mycket hos barnet under denna period

är det viktigt att personer i barnets omgivning såsom föräldrar,

 mor- och farföräldrar finns där både som stöd och för att uppmuntra.

 Det är viktigt att lyssna på vad barnet har att säga

 samt visa att man tar barnet på allvar.

 Dock är det viktigt vara tydlig med vad som är rätt och fel

 och sätta klara gränser.

 Det är lättare att lära skolbarnet att ta ansvar nu än när det är i tonåren.

 Det gäller även att ha tålamod och vara lyhörd för barnets behov.

 Genom att umgås och spendera mycket tid med barnet

 gör det lättare att lösa konflikter när de väl uppstår.

 

 

 

Barns utveckling.

 

På detta område smyger sig ibland in en konkurrens.

 Vilket barn kryper eller går först,

 vems barnbarn har störst ordförråd, vem kan läsa och räkna?

 Så kan jämförelser fortsätta år ut och år in.

 Barns utveckling sker lite i upp- och neretapper.

 Gott råd att följa.

 Använd sunt förnuft när det gäller barns utveckling

 och vid tvivel kontakta barnavårdscentralen, BVC.

 

Småbarnets utveckling:

1-2 år.

 

Kan gå obehindrat.

Börjar springa.

Kan sparka boll.

Klättrar på möblerna och tar sig ner från en stol utan hjälp.

Går upp och ned i trappor.

Börjar använda den ena handen mer än den andra.

Kan stapla byggklossar på varandra.

Ritar och målar på papper.

Äter själv och kan hålla skeden själv.

Känner igen sig själv i spegeln.

Börjar förstå "rätt och fel".

Börjar kunna känna empati.

Imiterar andras beteende.

Leker rollekar.

Uppskattar mer och mer samvaro med andra barn.

Börjar trotsa föräldrarna.

Använder sig ofta av orden jag, mitt och min.

Förstår namn på handlingar eller föremål som t.ex lampa, kasta, boll.

Använder ljudhärmande ord som t.ex ”mu” och ”bää.”

Kan sätta ihop tvåordsmeningar.

Pekar på ett föremål eller en bild när du nämner dess namn.

Följer enkla instruktioner.

Använder ord för att uttrycka behov.

 

2-3 år.

 

Springer och börjar sparka på en boll.

Kan gå upp och ner i en trappa med ett ben på varje steg.

Cyklar på en trehjuling.

Kan rotera handen.

Skruvar av och på lock.

Leker låtsaslekar.

Lägger pussel med tre till fyra bitar.

Sorterar saker efter storlek och färg.

Använder och börjar förstå ord som mitt och ditt.

Börjar leka med andra barn.

Tycker om rutiner.

Ger tydligt uttryck för känslor.

Kan säga meningar med tre till fem ord.

Använder pronomen som jag, du, mig, vi, de.

Kan göra sig förstådd.

Kan förstå tre uppmaningar i en och samma mening.

Börjar förstå skillnaden mellan olika prepositioner som på,

 i, under och över.

 

3-4 år.

 

Kan gå baklänges.

Kan oftast klä på sig själv.

Kan nästan sparka boll.

Kan nästan kasta boll.

Går upp och ner för en trappa utan att hålla i sig.

Börjar skriva bokstäver.

Lägger pussel med sex bitar.

Kan de vanligaste färgerna.

Kan räkna två till tre föremål.

Leker rollspel.

Obekanta saker kan bli till monster.

Har svårt att skilja mellan verklighet och fantasi.

Kan berätta kortare sagor och historier.

Börjar få en uppfattning om tid och rum, nu, snart, senare.

Förstår skillnaden mellan lika och olika.

 

4-5 år.

 

Kan stå och hoppa på ett ben utan stöd några sekunder.

Kan balansera.

Slår kullerbyttor.

Klättrar utan problem.

Gungar själv i en gunga.

Kan skriva några bokstäver.

Kan rita föremål.

Klär av och på sig kläder.

Klarar för det mesta toalettbesöken.

Använder kniv och gaffel.

Trär pärlor på snöre.

Kan räkna till tio.

Kan skilja på olika färger och namnge dem.

Börjar få en tidsuppfattning.

Härmar ofta andra barn.

Är medveten om sitt kön.

Kan skilja på fantasi och verklighet.

Kan sitt namn och sin adress.

Kan återberätta sagor.

Använder längre meningar.

Använder sig av futurum när det talar om framtiden.

Kan använda prepositioner, på/i/under, då/bakom/före/framför.

Börjar kunna argumentera för sin sak.