Hittade den här på nätet från någon tidning

och det stog inte vem som skrivit den.

Så personen är okänd för mig men jag måste

säga att det är väldigt bra skrivit och ligger

absolut något i detta.

 

Om personen vill ge sig till känna så skriver jag

in dig som källa på en gång.

 

  

 

Förskolan är ingen sjukstuga.

 

Föräldrar måste lära sig att respektera förskolans regler.

Nu får det vara nog!

Nu har jag tröttnat på föräldrar som fullkomligt

struntar i förskolans uppdrag, regler och rutiner.

Vi är så trötta på er föräldrar som tror att förskolan

är en sjukstuga där man kan lämna sina sjuka barn.

Barn med gröngult tjockt snor hängande

från näsan ner i munnen,

barn som hostar så hela kroppen skakar,

barn som kommer likbleka i ansiktet och bara

"kräkts lite" under natten eller barn som

är lite lösa (läs om diarré) i magen

"men det är nog tänderna" etcetera.

 

Varför denna respektlöshet?

Framför allt mot de egna barnen.

Det finns föräldrar som proppar i sina ungar febernedsättande

medel för att ungarna i varje fall ska kunna

gå på förskolan på förmiddagen

(så att föräldrarna kan jobba).

 

Det förekommer till och med föräldrar

som vill att en personal skall

vara inne - när de andra är ute - med deras barn

bara för att det är "lite sjukt".

Att det sedan finns minst 19 andra barn

på avdelningen ser föräldern inte.

Då har man som förälder inte förstått förskolans uppdrag.

 

Vi har också börjat undra varför inte heller läkare

tycks respektera att barnet är sjukt

utan svarar en tårögd förälder,

som frågat om dess barn kan gå på "förskola"

nu när det är "lite sjukt",

att visst kan barnet vara på förskolan om dom

orkar för smittat har det ju redan gjort.

 

Föräldern konstaterar snabbt att barnet

"faktiskt orkar", barnet "springer till och med runt lite".

Så det är klart att barnet kan gå på förskolan i morgon.

Föräldern blir sedan både förvånad och arg

när personalen på förskolan ringer

och ber föräldern hämta barnet för

att det är för sjukt för att orka vara med

på förskolans alla aktiviteter.

"För läkaren sa faktiskt..."

Vad föräldern inte har förstått är

att hem och förskola är två skilda världar.

 

Föräldrar, tänk efter och respektera både

era egna och andras barn.

Ta reda på vad förskolans uppdrag är.

Respektera förskolans personal,

regler och rutiner.

 

Annars bör ni välja en annan form av barnomsorg.

 

Det jag tycker om!

 

Vad jag gillar mest med mitt jobb ...barnen förstås!

Jag älskar när en förälder är nöjd med det vi gör för

deras barn under dagarna.

 

När man jobbar med de allra minsta och se hur de tar efter

i ord och handling av oss

Det bästa med mitt jobb är kramar och omtanken från barnen,

spänningen från barnen när de lär sig att göra något nytt.

Leende ansikten, kramar, pussar, fnitter och skratt

Att vara i närheten av barn och se saker genom deras ögon.

Se hur de tänker och framförallt allt roligt man får höra.

Ingen dag är den andra lik.

Att  se dom vara fri och släppa allt,

vi sätter på musik och dansar.
Att se dom utvecklas motoriskt.

Jag gillar att jobba med barn, och känner att jag ger

dom en positiv start på deras liv.

Även om jag vet att de skulle mycket hellre vara hemma

med mamma och pappa, för det är där dom ska vara!

 

Det jag ogillar mest är när de kommer med sjuka barn till förskolan

och inte tänker på att de smittar ner andra barn och vuxna på förskolan.

För vi är ingen sjukstuga utan en förskola,

Sen när föräldrarna inte följer schemat,

och då är det dom som inte hör av sig utan bara dyker

upp strax före stägning och då är de två timmar försenade,

och inte har meddelat sig.

För mig spelar det ingen roll utan det är barnet jag tänker på.

 Ett litet barn känner igen sig snabbt på vilka som brukar

gå hem innan hon/han går hem,

och helt plötsligt är man kvar och de som brukar

gå hem efter mig har gått.

Barnen blir oroliga när de ser en förändring

som inte stämmer med det vanliga.

 

Sen om det skulle ha hänt något med en olycka eller sjukdom

då är det ju en helt annan sak för då är det ju inte det första

man tänker på att ringa förskolan.

För i en sån situation så är man kvar så länge

som det behövs på förskolan och göra det mysigt för barnet.

 

En tredje sak är det här med kläder till barnen och märkning på allt.

Förstår inte varför det skulle vara så svårt

har vi så mycket pengar så att kläder bara kan försvinna

när dom inte är märkt.

 

Sedan detta tjat (som vi får hålla på med) att nu är det dags för det och det.

T.ex galonkläder, föräldrarna vet att vi är ute två gånger per dag,

vi kan inte vara inne med ett barn som inte har just de kläderna där

utan då får barnet gå ut utan galonkläder som det är i det här exemplet. Föräldrarna måste börja tänka lite mera

för det är just deras barn som blir lidande i såna här situationer.

 

Hittade en länk hos Maria (Förskoleburken)

Hur viktigt som helst att läsa.

Jag har länkat till hon som har skrivit detta längts ner på sidan.

 

 

 Om konflikt.

 

I ett tidigare inlägg har vi undersökt hur naturliga konsekvenser kan

hjälpa barnen lära sig att kontrollera sina egna beteenden.

En fråga har uppkommit i de kommentarer som:

"Hur skall vuxna (föräldrar och lärare såväl)

hantera ett barn som är störande och hotande för andra?"

 

Det korta svaret är: Det finns inget ett rätt svar (men viss fel personer!).

Eftersom varje scenario, alla barn och alla vuxna är olika,

har rätt inställning till att omfatta en skräddarsydd blandning

 av sunt förnuft, medkänsla, fasthet och konsekvens.

Dessutom bör du överväga barnens ålder du ska hjälpa,

eftersom små barn och förskolebarn använder olika nivåer

 av kommunikation och resonemang.

Med det sagt, här är ett synsätt som jag har använt

med framgång tidigare, men återigen, det ideala "tekniken"

kommer att bero på egenskaperna hos den aktuella situationen ...

 

Först av allt, om ett barn sätter barn i fara (dvs. biter eller rivs),

är det bäst att separera dom i den situationen så lugnt som möjligt

och ta honom till ett område där han kan lugna ner sig lugnt och säkert.

Theresa, en erfaren Montessori guide gjorde så här,

la en kudde under ett bord och använde den som en lugn plats för en student.

I vissa fall kan ett över-stimulerade barn lämna platsen

helt för en liten stund.

 

Reagera på ett barns beteende på grund av ilska och panik är

ALDRIG en effektiv lösning.

Du kanske känner dig arg och frustrerad över angriparen

(jag vet att jag har!), Men situationen är inte om dig.

Hans beteende är inte en återspegling av din förmåga som förälder eller pedagog!

Han helt enkelt ber om vägledning för att hantera

en obekant erfarenhet och konstiga känslor ...

Det är en vacker lärande stund, så utnyttja det!

Du bör använda en bestämd röst att låta barnet veta att hans beteende är oacceptabelt,

men inte våld med våld!

 

Efter separerationen mellan barnen, ge aggressiva barn tid

 att sortera sina känslor medan du (eller någon annan vuxen)

se till att andra barnet inte är allvarligt skadad,

låt dem båda gråta om det behövs, och uppmana dem att andas djupt

(du kanske vill ta ett par djupa andetag själv!).

 

När angriparen har lugnat ned sig tillräckligt för att prata,

fråga honom följande frågor:

 

1) Vad gör du? (Det språk av känslor är nyckeln till att

utveckla emotionell intelligens)

 

2) Vad har hänt? (Ta hans sida av historien men inte förhastade slutsatser)

 

3) Är du redo att berätta för din vän hur du känner dig

och ta reda på hur han mår? (Om han är inte redo än,

respektera detta och låt honom veta att du ska ge honom några minuter

att samla sig innan han går att prata med sin vän. Följ med!

Om han fortfarande är ovillig att prata, bjud in honom

att sitta i en stol och han får veta att när han är redo att prata

kan han gå upp och gå med dig.)

 

Verkligen lyssna på hans svar utan att döma honom eller ogilla hans påståenden.

Det som låter trivialt att du kan vara av monumental betydelse för en fyra år gammalt barn

och kommer att fastställa hur han behandlar problem som vuxen!

 

När båda barnen är klara, bjuda in dem att sitta ner

(detta ger en icke-konfronterande inställning),

sitt med dem på deras nivå,

ge varje en svängrum att lufta sina klagomål,

och lyssna på båda sidor av historien försiktigt utan att ta ställning

(även om ett barn blev skadad).

Du kommer bli förvånad över hur många gånger jag har upptäckt

att det barn som blev skadad var den som startade grälet!

 

När du har fakta, ta reda på hur varje barn kände under ordväxlingen.

Se till att de förstår varandras känslor genom att åter ange sina känslor:

"John, säger Peter han kände sig arg när du tog trehjulingen ifrån honom."

 

Du bör också se till att angriparen förstår att fysiskt våld är aldrig ett bra val,

genom att fråga, "Hur tror du att Petrus kände när du slog honom i magen?"

Var inte rädd för att sätta honom i offrets skor genom att följa upp hans svar med,

"Hur skulle det kännas om någon gjorde det för dig?"

Om du får ett muttrade "jag vet inte" som svar, kan du lägga till,

"Jag tror att du skulle känna dig sårad och arg, precis som Peter gjorde,

eftersom ingen tycker om att bli slagen och ingen förtjänar att bli slagen."

Som alltid hålla din röst fast men lugn, eftersom onödig dramatik

från din sida kommer att göra barnen orolig.

 

Fråga sedan dem båda vad de kunde ha gjort annorlunda

för att förhindra att situationen händer.

Ibland blir dom tyst här, och detta är normalt.

Trots allt, om de visste vad det rätta valet var skulle de förmodligen

inte börjat att bråka till att börja med!

Fråga dem med en fråga vad regeln handlar om,

den gräns som bröts. "Peter, vad är regeln om att ta ett varv

med trehjulingen på lekplatsen?"

 

När den statliga regeln, om de fortfarande är osäker på vad de borde

ha gjort annorlunda, kan du ge ett par positiva och rimligt

att följa de regler för miljön

(dvs. lekplats, hem) och är lätt för barnen att komma ihåg i framtiden.

 

Aldrig göra så att två barn ska be om ursäkt till varandra innan de är redo.

En påtvingad "förlåt" lär angriparen att han kan komma undan

med någonting så länge han är villig att säga några tomma ord,

samtidigt som det nedvärderar behov och känslor av offret.

Istället för att kräva en ursäkt,

kan du be båda barnen om de mår bättre efter att ha talat

igenom saker och ting.

Eftersom det är ganska troligt att de vill bli färdig

att gottgöra med sina egna ord

(i stället för ditt snabba), kan du peka på hur underbart det är

att prata om våra problem och förstå hur den andra personen känner..

 

Du kanske skakar på huvudet och tänker,

"Hur i världen kan jag hitta tid och tålamod att gå igenom detta?" Ha tro!

Det tar verkligen bara ungefär fem minuter att gå igenom denna medling,

eftersom barn är mycket öppna och deras frågor är normalt

enkla att lösa (tack och lov!). Ibland, innan du avslutar medla

mellan innan de börjat leka igen så kan de ta varann i handen!

 

Jag har sett denna strategi fungera även för barn som är

vad man kan kalla "återfallsförbrytare".

Med konsekvens och kärlek, även det mest impulsiva barn

kan utveckla en mer fredlig metod för att hantera problemen.

Barnen använder de verktyg vi ger dem,

så uppträd mot dem på exakt samma sätt som du vill att de skall

bete sig mot varandra.

Du kommer bli förvånad över det långsiktiga resultatet!

 

Framför allt inte vara rädd för konflikter, eftersom i den ligger en fantastisk

möjlighet till tillväxt och lärande,

inte bara för barnen utan för dig och hela din familj.

 

 

Skrivet av Pilar.

Ja, jag måste bara få skriva av mig i denna fråga jag också.

Och till saken hör att jag själv jobbar på förskola och man ser ett och annat. Jag tycker att det är helt fel att de som är föräldralediga

över huvudtaget ska ha barnen där på förskolan,

de som är arbetslösa förstår jag bättre att de har en plats

men som de flesta verkar tro så måste platsen utnyttjas

till max och det förstår jag inte.
De som är föräldralediga och till och med lämnar sina barn

på förskolan under sammanslagningen under sommaren

och barnen får inte vara lediga en enda dag under sommaren,

hur dessa föräldrar tänker vet inte jag.

 Funderar gör vi alla som jobbar inom detta kan jag säga.
Varför vara där under sommaren när man är hemma med en liten,

ta för sjutton tillvara på tiden och njut med alla barn ni har

och tänk på att de är bara till låns,

tiden kommer bara att springa iväg så är de vuxna.

Vi är inte de viktiga personerna på förskolan

och kommer aldrig att bli eller för det är ni föräldrar

som är det och det måste ni börja visa också.
Det går inte att låta barnet bestämma om det ska gå på förskolan eller inte, det är ni som bestämmer detta och det här med kompisar,

det finns inga kompisar på förskolan som går före er,

såklart att barnet kan tycka att det är roligt att gå till förskolan

för där finns kompisar och annat att göra,

men börja då och tänka varför tycker barnet

att det är roligare på förskolan?

Om ni tycker det är jobbigt med barnet hemma så känner han/hon

det och vill inte vara till last.

Kanske får det mindre barnet all uppmärksamhet,

det kan också bidra.
Skaffa man fler barn så måste ni som föräldrar

ta hand om dom inte samhället.

Mona Sahlins förslag reagerade jag också på direkt när jag läste tidningen. Hur fan tänker hon egentligen?
Tretto timmar i för barnen, det är inte klokt.
Jag tycker att ha kvar 15 timmar i veckan som nu
men på loven som sportlov, påsklov, sommarlov

och jullovet då blir det lag på att barnen är hemma.

Det gäller ju då först och främst föräldralediga som ändå är hemma,

för de arbetslösa är det ju en annan sak för de kan ju få jobb

under vissa av dessa lov när det behövs vikarier.

Sen till alla föräldrar ni måste inte nyttja era platser

dagligen har barnet sovit dåligt under natten

eller det är snöstorm ute och ni inte kommer ut genom dörren och måste krypa genom ett fönster med två barn för att komma till förskolan

med det äldre barnet för att de ska vara där i fem timmar,

så kan jag tala om att man får och kan vara hemma också

och ha det skönt en sån dag.

Jag lovar ni kommer att upskatta såna dagar med era barn.
Och kom ihåg ni är dom viktigaste personerna i era barns liv för alltid.

Tack för mig och jag hoppas detta blev läsvärt för alla.

 

Förskola från ett års ålder.

 

Tidigare kallades förskola för dagis.

 I vardagliga sammanhang används uttrycket dagis fortfarande,

 men det blir vanligare att folk säger förskola.

 Personalen på förskolor är barnskötare, förskollärare eller tidigare lärare.

Förskolan arbetar med att lära barnen saker precis som i skolan

 fast på ett lekfullt sätt.

 

I Sverige har föräldrar som arbetar eller studerar rätt att placera

 sina barn i förskola från ett års ålder.

 Barnet har rätt att behålla förskoleplatsen om föräldrarna blir arbetslösa

 eller föräldralediga.

Tre, fyra och femåringarna har rätt till allmän förskola, 15 timmar i veckan.

 Den allmänna förskolan är gratis.

 Annars gäller maxtaxan som baseras på föräldrarnas inkomst,

 där högsta avgiften är 1260 kronor i månaden om du har ett barn.

 

Förskoleklass är en skolform som erbjuds till barn året innan de börjar i grundskolan, det vill säga från höstterminen det år barnet fyller 6 år.

 Verksamheten omfattar ca 5 timmar per dag under skolterminen.

 

Skolbarnomsorg för barn i åldern 6-12 år bedrivs i form

 av fritidshem eller fritidsklubb.

Privat eller enskild förskola kallas förskolor som inte drivs av kommunen.

 

I Förskolan jobbar pedagogerna med att omsorg och pedagogik hör ihop.

 Lekens betydelse för barn är viktig.

 Barn lär och utvecklar sig i leken.

 Barnen går ofta flera år på förskolan och det kan vara svårt

 att välja vilket dagis barnet ska gå på.

 

 Det finns ett brett urval pedagogiker,

 tex Reggio Emilia inspirerat arbetssätt, Montessori pedagogiken,

 och Waldorfpedagogiken.

Uteförskolor finns också.

 På dessa förskolor är barnen ute hela dagen eller stora delar av dagen.

 I Ur och Skur förskolor arbetar de efter Friluftsfrämjandets pedagogik.

 

Många förskolor jobbar efter ett tema som pågar under

 en kortare eller längre period.

 Temaarbete i förskolan kan innehålla till exempel, årstiderna,

 böcker, färger, barnens intresse och önskemål.

 

 På förskolan har man ofta en samling varje dag med barnen i grupper.

 Sångsamlingar är vanligt förekommande på förskolor.

  Utevistelse brukar förekomma minst en gång om dagen.

 Andra områden som man jobbar med inom förskolan kan vara skapande,

 musik, drama, språket, rörelse och matematik.

 Barnen får kunskaper i förskolan fast på ett lekfullt sätt.

 

 Konflikthantering och barns empatiutveckling jobbar man

 också kontinuerligt med i förskolan.

 Förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik.

 Fri lek är viktigt för barnens utveckling.

 Fri lek är ett uttryck som används av pedagogerna men inte av barnen.

 Fri lek används av pedagogerna för att skilja från andra styrda aktiviteter.

När barnen börjar på förskolan börjar man "skola in" barnen.

 Inskolningens tid varierar,

 men den traditionella inskolningen varar oftast i 2 veckor.

 Som pedagog måste man vara lyhörd och känna av hur barnet är

 och anpassa inskolningen efter det.

 Några barn är försiktiga medans andra inte har några hämningar alls.

 De första inskolningsdagarna är föräldrarna med.

 Sedan förlängs dagarna successivt,

 för att sakta vänja barnet vid att vara på förskolan.

 Det finns en ny "snabbinskolningsmetod"

 som kallas föräldraaktiv inskolning.

 Det innebär att föräldern är med sitt barn hela dagen

 på förskolan under tre dagar.